The Nightmare Before
Christmas
Regi: Henry Selick
1993
Animerad
Jack Skellington, den mest skrämmande varelsen i halloweenlandet är
uttråkad och vill göra någonting nytt detta år. Istället för att allt ska gå på
slentrian ger han sig ut för att söka efter något annorlunda, det han finner är
landet där julen firas varje år och där folk är snälla mot varandra och ger
varandra presenter. Detta ger Jack en idé, detta år ska julen tillhöra dem och
planer börjar genast smidas för att kidnappa jultomten och ersätta honom med
Jack själv, fast i tomtedräkt. Alla är med på Jacks planer, bara Sally, som är
störtförälskad i Jack, ser en fara i nymodigheterna och försöker med alla medel
avstyra händelserna.
På baksidan av fodralet kan man
läsa att det här är en familjefilm, och det är nog precis vad det är det. Det
är absolut ingen film som lämpar sig för de allra yngsta att utforska på egen
hand. Detta då den innehåller en hel del situationer och metaforer som kanske
kräver en vuxen för att kunna förstå fullt ut. Jag ser alltså en fördel i att
hela familjen ser denna då de vuxna kan förklara en del av situationerna som
uppstår. Dessutom är det onekligen så att filmen säkert kan vara skrämmande för
de allra yngsta.
Men även om man är vuxen vill jag
påstå att man inte kan tillgodogöra sig filmen fullt ut om man inte är en smula
bevandrad i den tyska expressionismen. För mig ligger mycket av charmen i de
paralleller, i framförallt miljöer, man kan dra till filmer som Metropolis och Das Kabinett Des Dr Caligari. Det är en
fantastisk studie i mise-en-scène där kanske själva handlingen ligger
underordnad. Detta innebär så klart inte att det inte är underhållande att se
vad som händer för det är det absolut, det finns en hel del sköna karaktärer
och en hel del sång också! Jag kan tänka mig att en del människor tycker det
drar ned helhetsintrycket, men jag tycker istället att det passar produktionen
som handen i handsken och ger en extra dimension åt de känslor bilderna är
designade att frambringa hos tittaren.
Så går det ju inte att låta bli
att nämna Tim Burton här… Det är visserligen inte han som står för regin, men han
har skrivit historien och det är uppenbart att det är hans vision som
visualiseras här. Har man sett några av Burtons filmer är det lätt att dra
paralleller till vad som syns här och så vidare. Och skulle inget annat vara
sant, så innehar han i alla fall ett namn som torde göra det betydligt enklare
att äska pengar till ett stopmotion-projekt av den här kalibern.
En kul grej är
så klart den okunskap innevånarna i halloweenlandet, och även Jack själv,
verkligen har om julen. Det skapar en del komiska situationer när en person,
som vi – publiken, vet inte har full koll på det han försöker lära andra. Detta
utnyttjas på ett smart sätt i manuset och denna kunskapsbrist ligger hela tiden
i gränslandet. Karaktärerna förstår de mest grundläggande sakerna, men inte
innebörden av handlande, själva andemeningen eller essensen med julen liksom.
Man kan säga att de visar upp ett tvådimensionellt tankemönster helt enkelt.
