Recension: Category 7: End of Days – 2005

Ibland kommer de i följd de här katastroffilmerna. Handlingen som påbörjades i den nästan tre timmar långa Category 6: Day of Destruction fortsätter här i nästan tre timmar till. Det blir mycket av samma vara, det är ganska dåliga datoranimerade effekter för det mesta men emellanåt har man lyckats få till det riktigt hyggligt! Skådespelarprestationerna är generellt sämre i den här filmen jämfört med de förra även om man lyckats få med några riktigt stora namn som Robert Wagner och Tom Skerritt som förstås sköter sig klockrent. Även Randy Quaid från förra filmen är med och gör bra ifrån sig, men de stora rollerna är alltså inte lika vassa. Det är folk som offrar sig för en ”större sak” men det blir aldrig så där äckelpatriotiskt som det ibland kan bli i den här typen av amerikanska katastrofskildringar. Tempot är mycket högra än i den första filmen och jag tycker väl att sidohandlingarna är bättre också. Man har övergivit de teknologiska problematiseringarna och gått vidare till bibliska proportioner. I centrum finns nämligen den där typen av pengahungriga amerikanska TV-predikanter som alltid finns med när katastrofer hotar jordens existens. Huruvida de tror på sitt eget budskap eller enbart är kvacksalvare är inte helt självklart med det är helt klart en frisk fläkt (hehe) i filmen. 

6/10

Recension: Exam – 2009

Att filmer som samlar ett antal personer på en begränsad plats och låter dem gå varandra på nerverna oftast tilltalar mig är ingen hemlighet. Utan att göra långa listor kan jag i förbigående nämna den briljanta Cube och förstås Breathing Room som jag tidigare har skrivit om här på bloggen. Den här är heller inget undantag, nästan genast sätter den klorna i åskådaren och skapar en spännande stämning som faktiskt imponerar en smula. Och eftersom hela filmen (nästan) utspelar sig i ett och samma rum krävs det lite extra nerv för att det ska fungera.

Det handlar om 8 personer som söker ett och samma jobb och som råkar ut för en, ska vi säga ”annorlunda” anställningsintervju, eller slutprov. De stängs in i ett rum och får stränga regler att rätta sig efter. De blir instruerade att de har en fråga att svara på och att den finns framför dem. Att pappret framför dem på skrivbordet är blank ställer förstås till dem för hur ska man kunna svara när man inte vet frågan?

Allehanda möjliga försök till att klura ut frågan misslyckas och en efter en tvingas de lämna rummet diskvalificerade efter att ha brutit mot de stränga reglerna. Tempot kanske inte höjs hela tiden med stämningen intensifieras efter hand och ju närmare upplösningen vi kommer desto fler frågor har vi som åskådare formulerat. Men som vanligt slutar det lite för enkelt. Jag vet inte om det är jag som är petig eller om det beror på att man redan har sett så mycket att man kräver nya och innovativa lösningar på alla manus hela tiden. Hur som helst var det här bland det bästa jag har sett på ett tag även om det ligger i filmens natur att se om den inte är helt lockande. Filmer som bygger på överraskningar eller twists har som bekant inget högt andrahandsvärde. Hur som helst så är förstahandsvärdet riktigt högt!

8/10