Anvil! The story of Anvil - 2008 - Bandet som aldrig slog igenom.

Anvil! The story of Anvil

Regi: Sacha Gervasi

2008

Dokumentär

Vid fjorton års ålder ger Robb Reiner och Steve ”Lips” Kudlow varandra ett löfte, de ska rocka tills de blir gamla och grå och de ska ha förbannat roligt under tiden. Åren går och även om deras band – Anvil, är ansedda av kollegor som lyckas stort – såsom Anthrax, Slayer, Metallica och Motörhead uteblev det stora genombrottet. Man kan fråga sig varför, vad var det som gick fel och vem är egentligen den skyldige till varför det blev som det blev. Det är i alla fall några av de frågor som filmen försöker besvara.

Redan innan jag börjar måste jag nog erkänna att jag aldrig lyssnat på Anvil med någon reda. Självklart är det ett bekant namn och ett namn som jag ofta bläddrade förbi i skivbackarna under tonåren. Men jag vet inte riktigt varför, kanske var det för att de var lite okända för mig och att man faktiskt inte kan köpa på sig allt, i synnerhet inte i tonåren när pengarna tycks rinna tvärs igenom fingrarna. Det har ju i och för sig pengar en tendens att göra fortfarande men inkomster (och räkningarna) har blivit större.

                                

Filmen börjar med att några kända ansikten uttalar sig om Anvils storhet. Det är Lemmy, Lars Ulrich, Scott Ian och Slash för att nämna några. De verkar alla hysa den yttersta respekt för bandet och förundras över varför de aldrig ”lyckades”. Efter detta förändras filmen en smula, nu får vi istället följa de två drivande figurerna i bandet. Sångaren och gitarristen ”Lips” och trummisen Robb Reiner, som Lars Ulrich tydligen vara i en alldeles egen klass av teknisk kompetens.

De har aldrig lagt av utan har hållit ihop och spelat sin musik de senaste trettio åren. Det är anmärkningsvärt att se vilken entusiasm de visar vid fyllda femtio och utan att ett stort genombrott fått dem att bli miljonärer. De har vanliga jobb för att kunna betala räkningarna och musiken får ske på fritiden. En turné ordnas i Europa men den går inte allt för bra på grund av många omständigheter. Entusiasmen att spela finns dock kvar och det är faktiskt mycket rörande att se hur känslosamma de är inför uppgiften. De älskar verkligen att spela sin musik och väntar fortfarande på att ”bli upptäckta” efter så många år. Faktum är att ”Lips” ibland påminner om en tonåring som vägrar bli vuxen. Hans ögon tindrar och allt han lever för verkar vara musiken.

Det är en mycket utlämnande dokumentär där vi får se mycket känslor. Vänner och familjer får komma till tals och säga sitt och även om alla inte är lika entusiastiska som dem själva råder det inget tvivel om att de har en trogen fanskara och nära vänner som tror och hoppas att det ska lossna för dem. Vänner som inser hur viktigt det de håller på med är för dem. Det finns också en del extramaterial på DVD, (sådant som jag i allmänhet brukar vara tämligen ointresserad av) som är mycket intressant. Till exempel en trettio minuter lång intervju med Lars Ulrich – den killen kan verkligen lägga ut texten! Men oavsett extramaterial är det här en mycket intressant dokumentär som jag tycker att alla metalfans borde ta och se!

…och förresten så ska jag införskaffa några skivor med Anvil efter det här!