Framförallt
var det omslaget till den här filmen som jag fann lockande. Plus det tilltalade
citatet naturligtvis men jag hade egentligen ingen aning om vad det var för
film. Det visade sig att det handlade om några ungdomar/barn i olika åldrar som
skulle hämnas på en jobbig mobbare och översittartyp. De lurar med honom ut i
vildmarken för att förödmjuka honom men upptäcker att han kanske inte är fullt
lika elak som han först verkade. De tycker rent av om honom! Men även om de
bestämmer sig för att blåsa av sin hämnd går allting fruktansvärt fel och det
slutar med en tragisk olycka. Det är inga direkta överraskningar i handlingen
men det finns ändå en problematisering som är intressant och som möjligen har
flera olika möjliga svar. Det råder nämligen ingen tvekan om att killen i fråga
har egna problem och att det kanske är därför han försöker hävda sig mot andra.
Kanske är det ett autistiskt handikapp såsom Asbergers syndrom där man har oerhört
svårt att förstå andra människors sociala signaler om man ens kan förstå dem
överhuvudtaget. Man utgår från det egna jaget och tar ingen som helst hänsyn
till andra eftersom man inte förstår konsekvenserna av sitt handlande. Ska man
i så fall tycka synd om denne mentalt tillbakadragna person eller är det
snarare frågan om att tycka synd om hans mobbing offer?
Jag har inget bra svar på frågan men ser det snarare som
att man inte fattar parti för någon av sidorna i konflikten. Det finns
onekligen poänger här och där i filmen och det är kul att se Rory Culkin, den yngste av syskonklanen Culkin där Macaulay tveklöst är den mest kända! Han har minst lika stor
talang som sin mer kända bror!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar