Det här är en av de filmer där
jag verkligen inte hade en aning om vad jag skulle få. Att det var någon form
av romantiskt drama fattade jag väl men inget mer än så. Det är kul när man kan
gå in med helt öppna förutsättningar och inte känner sig färgad av
förhandsinformation eller förhoppningar. Jag märkte till min förvåning att Helen
Hunt,
som också spelar huvudrollen har regisserat filmen. Jag har ingen som helst
koll på henne som regissör och eftersom hon tydligen endast regisserat några få
avsnitt ur den TV-serie som åtminstone jag förknippar henne först och främst
med – Mad About You, är det väl inte så konstigt.
Jag tycker hon gör ett bra jobb, både som skådespelerska och regissör även om
det känns lite som om skådespelarna regisserar sig själva. Det är liksom den
typen av historia där det inte behövs göras så mycket, tycker jag i alla fall. Matthew
Broderick
medverkar i en mindre roll men gör inget bestående intryck. Däremot gillar jag Bette
Midlers
insats som Helen Hunts mamma och det är väl, så vitt
jag förstår, att denne söker upp sin bortadopterade dotter som titeln syftar
på.
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar