The Possession
Regi: Ole Bornedal
2012
Horror
Clyde och
Stephanie har varit skilda i några månader. Man kan väl inte säga att de är
direkt ovänner men visst finns det småsaker som gnager mellan dem. Tillsammans
har de två barn som de båda älskar högt. De bor mest hos mamman men även hos
pappan, som just flyttat in i ett nytt hus, under perioder. Även mellan pappan
och barnen är det lite spänt och saker och ting blir inte bättre av att Clyde
tvingas kalla in skadedjursbekämpare till den nya villan. Den verkliga
mardrömmen börjar dock inte förrän yngsta dottern har tjatat till sig en låta
från en garageförsäljning. Hon börjar genast förändras, vilket först driver
föräldrarna längre och längre ifrån varandra. Anklagelser om barnaga och allmän
misskötsel ventileras men det är inte det som är problemet med Emilie. Lådan
hon köpte skulle helt enkelt ha förblivit stängd!
Jag har verkligen inte sett allt som Ole Bornedal har gjort men det jag har sett är grymt imponerande! Ni
inser förstås att det var han som gjorde den fabulösa Nattevagten (alltså det danska originalet) och superba Fräls Oss Ifrån Ondo! Med det i åtanke
måste jag tyvärr konstatera att den här inte riktigt når samma höjder. Det är
dock en mycket stabil skräckfilm åt det ockultare slaget. Eftersom det handlar
om någon som blir besatt och sedermera behöver en exorcism är det svårt att
inte jämföra med The Exorcist på ett
eller annat sätt. Jag tycker den klarar sig bra vid jämförelsen men det finns
ett par detaljer som stör mig. Hur logiskt det än är att offra sig själv för
sitt barn tycker jag inte att man hade behövt vara så tydlig med att uttala att
demonen, eller vad det nu är, ska besätta en själv istället för dottern. Det känns
lite väl uppenbar stöld tycker jag.
Annars har man klurigt nog satt judendomen i centrum och
låter den handlas med exorcismen. Det känns fräscht att låta den katolska
kyrkan stå utanför, det finns så många andra filmer där de får driva ut
djävulen i alla fall! Principen är dock den samma, en demon som inte gärna vill
lämna den kropp den en gång besatt, medan rader ur en helig skrift ska få detta
väsen på andra tankar. Men trots att det inte är något ny idé fungerar det hur
bra som helst. Det är till och med spännande!
Annars är filmens främsta akilleshäl att den hinner bli
en smula seg innan den kommer igång. Det är inte det att det inte händer något,
för det gör det hela tiden, det är bara det att det tar lite för lång tid för
de runt omkring att inse vad det egentligen är som håller på att hända med den
lilla flickan. Historien är förhållandevis enkel och skådespelarna är inte ekvilibrister,
även om Natasha Calis som Emilie är
ett riktigt gåshudsframkallande barn, men föräldrarna Kyra Sedgwick och Jeffrey
Dean Morgan är klart stabila. De gör ungefär vad som kan förväntas av dem.
Hur som helst är det en klart effektiv film som förtjänar
att ses även om det inte är läge att basunera ut vilka superlativ som helst.
Gillar man skräckfilmer och i synnerhet besatta barn och liknande bör man
definitivt kolla upp denna!
7/10