Recension: The Possession - 2012

The Possession

Regi: Ole Bornedal

2012

Horror

Clyde och Stephanie har varit skilda i några månader. Man kan väl inte säga att de är direkt ovänner men visst finns det småsaker som gnager mellan dem. Tillsammans har de två barn som de båda älskar högt. De bor mest hos mamman men även hos pappan, som just flyttat in i ett nytt hus, under perioder. Även mellan pappan och barnen är det lite spänt och saker och ting blir inte bättre av att Clyde tvingas kalla in skadedjursbekämpare till den nya villan. Den verkliga mardrömmen börjar dock inte förrän yngsta dottern har tjatat till sig en låta från en garageförsäljning. Hon börjar genast förändras, vilket först driver föräldrarna längre och längre ifrån varandra. Anklagelser om barnaga och allmän misskötsel ventileras men det är inte det som är problemet med Emilie. Lådan hon köpte skulle helt enkelt ha förblivit stängd!

Jag har verkligen inte sett allt som Ole Bornedal har gjort men det jag har sett är grymt imponerande! Ni inser förstås att det var han som gjorde den fabulösa Nattevagten (alltså det danska originalet) och superba Fräls Oss Ifrån Ondo! Med det i åtanke måste jag tyvärr konstatera att den här inte riktigt når samma höjder. Det är dock en mycket stabil skräckfilm åt det ockultare slaget. Eftersom det handlar om någon som blir besatt och sedermera behöver en exorcism är det svårt att inte jämföra med The Exorcist på ett eller annat sätt. Jag tycker den klarar sig bra vid jämförelsen men det finns ett par detaljer som stör mig. Hur logiskt det än är att offra sig själv för sitt barn tycker jag inte att man hade behövt vara så tydlig med att uttala att demonen, eller vad det nu är, ska besätta en själv istället för dottern. Det känns lite väl uppenbar stöld tycker jag.

Annars har man klurigt nog satt judendomen i centrum och låter den handlas med exorcismen. Det känns fräscht att låta den katolska kyrkan stå utanför, det finns så många andra filmer där de får driva ut djävulen i alla fall! Principen är dock den samma, en demon som inte gärna vill lämna den kropp den en gång besatt, medan rader ur en helig skrift ska få detta väsen på andra tankar. Men trots att det inte är något ny idé fungerar det hur bra som helst. Det är till och med spännande!

Annars är filmens främsta akilleshäl att den hinner bli en smula seg innan den kommer igång. Det är inte det att det inte händer något, för det gör det hela tiden, det är bara det att det tar lite för lång tid för de runt omkring att inse vad det egentligen är som håller på att hända med den lilla flickan. Historien är förhållandevis enkel och skådespelarna är inte ekvilibrister, även om Natasha Calis som Emilie är ett riktigt gåshudsframkallande barn, men föräldrarna Kyra Sedgwick och Jeffrey Dean Morgan är klart stabila. De gör ungefär vad som kan förväntas av dem.

Hur som helst är det en klart effektiv film som förtjänar att ses även om det inte är läge att basunera ut vilka superlativ som helst. Gillar man skräckfilmer och i synnerhet besatta barn och liknande bör man definitivt kolla upp denna!

7/10