Beanstalk
Regi: Michael Davis
1994
Komedi
Jack (J.D. Daniels) försöker på alla sätt hjälpa sin
dubbelarbetande ensamstående mor ekonomiskt och spelar in alla bra idéer han
får på band. När han av misstag hittar några magiska bönor som slår rot börjar
en jättelik bönstjälk växa i trädgården. Jack får höra om den gyllene gåsen som
värper guldägg och stora högar av guld uppe hos jättarna i toppen på
bönstjälken och bestämmer sig för att klättra upp.
Påhittig variant av den
engelska sagan om Jack och bönstjälken. Den här utspelar sig i modern tid och
man har verkligen försökt flytta handlingen så gott det går, jag tycker det
lyckas klart över förväntan. Många av dagens problem anpassas till historien
och även om det verkar lite väl barnsligt och fjantigt emellanåt måste man
komma ihåg att det här faktiskt är en barnfilm. En barnfilm som vuxna också kan
se, om inte annat så för de komiska vändningarna på sagan när man får se det
från jättens synvinkel. För även om barn kanske inte tänker på de politiska
aspekterna här, så är det helt klart en del av behållningen för de vuxna som
ser den. Tänk på sagan som propaganda och begrunda om du verkligen kan lita på
det du trodde var sant, synvinkeln har väldigt stor betydelse här.
Margot Kidder spelar över som
den smått hispiga Doktor Kate Winston på ett skojigt sätt. Hon är fullständigt
övertygad om att jättar verkligen existerar och blir naturligtvis inte trodd av
sina jämlikar. Inte ens när den jättelika bönstjälken skjuter i höjden är det
någon som reagerar, det enda folk tänker på verkar vara att exploatera den och
att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Jättarna är framställda som
ganska dumma, men det är de egentligen inte. De har bara inte kommit längre än
till 50-talet i sin utveckling, varför kan man fråga sig. Kanske finns det
politiska referenser även här, det är klart man ser sin fiende som dum, äcklig,
elak och ond. Det är propaganda igen på ett skickligt och satiriskt sätt.
