Lejonkungen - 1994 - En Disneyklassiker!

Lejonkungen

Regi: Roger Allers, Rob Minkoff

1994

Animerad

Simba är den mäktige Kungen Mufasas son. Han kommer en dag att ta över kungariket och bli härskare över allt som solen rör vid. När han frågar sin far on skuggorna får han bara veta att han inte få gå dit. Nyfikenheten tar förstås överhanden när Kung Mufasas ondsinte bror – Scar konspirerar för att ta över makten och tronen för egen del. Simba går i fällan gillras åt honom och som orsakar hans fars allt för tidiga död. Lurad att tro att det faktiskt är hans fel flyr Simba och lämnar kungariket åt sin farbror. Men Simba växer upp och en dag bestämmer han sig för att ta tillbaka det som rättmätigen är hans för att rädda de andra från den svält hans farbrors styre har orsakat.

Jag vet inte vad det är med Disneyfilmerna som lockar om jag ska vara riktigt ärlig. Egentligen är det här en ganska uttjatad historia som gjorts så många gånger att det borde vara spöstraff på att upprepa den ytterligare en gång. Men faktum är att det blir underhållande, filmen är inpackad i ett så fint fodral att man inte kan låta bli att småle och sjunga med i refrängerna. För det här är en de Disneyfilmer som det sjungs en hel del i. Jag brukar personligen ha lite svårt för just dem eftersom det blir lite mycket musikal över det hela och framförallt när man brukar se de här filmerna svenskdubbade som jag gör.

Men eftersom några gamla favoriter lånat ut sina röster: Peter Rangmar och Jan Rippe från After Shave, Rikard Wolff och så Frank Ådahl och Kayo Shekoni i de stora rollerna förstås, Är det riktigt underhållande att lyssna på sångerna. För översättningarna står Monica Forsman och jag har inget att klaga på. Ser man filmen på engelska får man hålla tillgodo med namns som Matthew Broderick, Rowan Atkinson, James Earl Jones, Whoopi Goldberg, Cheech Marin och inte minst Jeremy Irons, ingen dålig samling namn det heller!

Historien är sockersött förpackad och det är väl det som gör den så pass framgångsrik. Jag vill inte påstå att det här är den bästa Disneyklassiker jag har sett men den lyckas definitivt leverera mot alla odds. Jag tycker att man får ungefär vad man kan förvänta sig och det är egentligen inget dåligt betyg alls. Det är en väldigt hög lägsta nivå att jämföra med när man ser på Disneyklassikerna och liksom alla andra filmer så tenderar det att bli färre och färre filmer som verkligen utmärker sig ju mer erfarenhet man får. Jag tycker således att Lejonkungen står sig bra i konkurrensen och om man betänker hur storyn hade blivit om den hade levererats i ett annat format än det Disneyanimerades är de onekligen en succé!

Det finns ju även ett par uppföljare till den här (som jag inte har sett än) men jag är lite tveksam till hur i hela friden man kan göra en uppföljare på den här. Men det kanske blir i samma stil som uppföljaren till Bambi – Bambi 2, en film som också var oerhört osannolik tills man såg den och insåg att de faktiskt kompletterade varandra väldigt bra och dessutom förklarade själva historien på ett helt nytt sätt.

Så om jag ska sammanfatta det här på något sätt kan jag bara säga att jag verkligen rekommenderar filmen även om jag inte finner den vara det stora mästerverk som exempelvis Pinocchio. Det var också lättare att imponera med animerad film förr när allting gjordes förhand och var ett hantverk på ett annat sätt. Självklart har filmindustrin alltid varit en industri med ambition för profit, men det är skillnad på ett klassiskt hantverk och på löpande band principen.

Bilder: © Disney

Recension: London Zombie Epidemic - 2010

London Zombie Epidemic

Aka: Devil’s Playground

Regi: Mark McQueen

2010

Action/Horror

Ett store medicinföretag ska släppa en ny medicin som motverkar stress. De tar varje tillfälle i akt att säkra att medicinen är ofarlig och gör stora tester men 30 000 frivilliga försökskaniner. Först verkar allt vara ok, men efter et par veckor har samliga försökskaniner utvecklat skadliga bieffekter – alla utom en! Först blir de aggressiva och snart börjar de attackera andra människor och sprider smittan på så sätt vidare. Snart är hela London smittat, eller hela världen så vitt vi vet. Men en av försökskaninerna – Angela Mills, har klarat sig utan några bieffekter alls. Ingen vet varför, inte hon själv och sannerligen inte medicintillverkaren. Hon behöver hittas och till varje pris tas in för en massa tester. Vägen leder genom horder av zombie-liknande varelser som trånar efter mänskligt kött.

Jag har sett min beskärda del zombiefilmer. Dåliga och bra, ovanliga, italienska, irländska och till och med ett par kinesiska tror jag. Den här är producerad i Storbritannien och har den där brittiska känslan över sig. Det är så svårt att förklara och sätta fingret på vad det är att jag inte ens tänker försöka. Det kan vara att de har ett mer realistiskt foto. Det känns som om man deltar på ett annat sätt än att bara titta på filmen. Det var faktiskt en rätt bra förklaring så jag tror jag kör på den.

I den här filmen är zombierna rysligt snabba och det finns inget av de gamla hasande skräckzombierna finns överhuvudtaget. Det är inte det minsta skrämmande egentligen och jag vill påstå att det är en actionfilm mer än en skräckrulle. Jag har inga klagomål på det, den påstår sig inte vara skräck i alla fall. Det står förstås det på baksidan av DVDn men jag antar att man skriver dit det bara för att det är en film som innehåller Zombies. Men först och främsta anser i alla fall jag att det är en actionfilm!

Det vanligaste förklaringen till varför zombies överhuvudtaget existerar används inte, det är i och för sig en icke existerande förklaring egentligen. Det bara existerar och det är allihop. Här handlar det om en fallerat experiment, det har gjort förut och det är väl inte originellt på något sätt egentligen men jag fördrar det framför att ”helvetet är fullt” alla dagar i veckan! Skådespelarinsatserna är bra och goreeffekterna funkar kanon. Det är absolut inte splatter – eller en gorefilm heller men zombiesarna kalasar förstås på människokött etc. Det ser bra ut och sminket ser riktigt bra ut också!

Den är kanske lite för “pratig” emellanåt. Alla zombiefilmer tycks utspela sig, åtminstone i ett par scener, i en barrikaderad byggnad när människorna går varandra på nerverna på grund av rädsla och paranoia kanske. De scenerna är kanske lite långa och innehållslösa i den här annars så valgjorda filmen. Den är lite annorlunda men den är klart underhållande!