Jag såg den här för många år sedan när det fortfarande fans
fysiska videobutiker som hyrde ut film. Det finns kanske fortfarande någon kvar
men inte en eller ett par i varje stadsdel som del gjorde förr i tiden. Jag
tror att den på svenska hette Remo:
Obeväpnad men farlig eller liknande. Faktum är att jag är ganska säker på
det. Jag är också tämligen säker på att jag var måttlig imponerad av filmen på
den tiden. Jag tyckte det var snudd på kalkonvarning på den.
Idag ser det annorlunda ut. Videobutikerna står inte
längre som svampar i backen och jag inser att man inte ska den här filmen på
riktigt fullt allvar. Det finns definitivt en komisk ådra i den som jag helt
verkar ha missat vid mitt initiala möte med den. Det är i alla fall inget jag
minns att jag tog i beaktande. Jag tolkar den till och med så idag att den
främsta genren är komedi. Action och Martial Arts-ingredienserna är
underordnade.
Jag gillar Fred
Ward som spelar huvudrollen som Remo Williams. Egentligen heter han något
helt annat från början eftersom han rekryteras till en topphemlig organisation
inom underrättelsetjälsten och därmed får en ny identitet. Ett helt nytt utseende
också förresten. Eftersom han är fullt av tvivel gentemot hela situationen ska
han tränas av en riktig expert, den mystiska koreanen Chuin som är helt
mästerlig när det gäller de asiatiska kampsporterna. Det gäller att andas på
rätt sätt och att kunna förgöra sin fiende endast med ett finger och sådana
saker.
På något sätt får jag också noir-vibbar av filmen. Det är
nog jag som överanalyserar men det är något med den som får mig att tänka i de
banorna. Jag upptäcker också att Kate
Mulgrew spelar en av rollerna, det måste vara en av hennes tidigaste långfilmsroller.
Jag käner förstås till henne bäst som Kapten Janeway från Star Trek Voyager men här bevisar hon att hon kan annat också. Hon
är bedårande faktiskt! Även Wilford
Brimley medverkar och det är inte en skådis jag känner igen till namnet
egentligen. Det råder dock ingen tvekan när jag ser honom.
Filmens regissör – Guy
Hamilton, är väl mest känd för att ha regisserat några Bondfilmer på
70-talet och det märks även här. Det finns en känsla över hela produktionen, i
synnerhet när det gäller musikvalen, som blinkar mot agentfilmerna. Men Remo Williams: The Adventure Begins har
inte åldrats väl. Det är visserligen komiskt menat men ibland är det lite väl
överspelat. Tanken att det bygger på en serietidning i grunden slår mig ganska
snabbt. Jag vet inte om det är så, i så fall är filmen i rätt anda. Annars
tolkar jag det mer som en bagatell från 80-talets mitt som inte riktigt når
ända fram längre, om den nu gjorde det någon gång. Kul och underhållande för
stunden kanske men det finns inga bestående intryck att ta med sig.
5/10
