Recension: Huset Vid Vägens Ände - 2003

Först följer min originalrecension som jag skrev när filmen var tämligen ny, sedan en uppdatering jag skrev efter att ha sett om filmen som dessutom blivit förlängd med några minuter.



Huset vid vägens ände
Regi: Martin Kjellberg, Nils Wåhlin
2003
Horror

Fyra konststuderande studenter hyr ett hus långt ute i ödemarken för att få vara i fred och ägna sig åt sitt skapande. Nåja, de har faktiskt en hel del öl med sig också och planerar väl att festa till det lite mellan varven. Väl där börjar dock mystiska händelser att inträffa och allt annat än fest blir snart väsentligt för dem. Åtminstone för dem som fortfarande är vid sina sinnes fulla bruk, för det går snart utför med den saken. En efter en börjar de alla bete sig underligt, som om något tar över deras viljor, låter dem se syner av allehanda slag och vill till slut fly hals över huvud. För de kan väl ändå inte vara där ensamma – eller?

Man är ju inte direkt bortskämd med svensk skräckfilm och i synnerhet inte bra sådan. Här lyckas dock Martin Kjellberg och Nils Wåhlin med konststycket att leverera en synnerligen otäck film och detta trots att handlingen är till synes är ganska okomplicerad och anspråkslös. Det är lätt att luras till att tro att det skulle röra sig om ett i raden av otaliga ”kompisprojekt” som tillverkats genom åren och man blir faktiskt förvånad och tagen med storm redan i de inledande scenerna. Åtminstone blev jag det.
                           
Självklart finns det en del man skulle vilja ändra på, eller lägga till/dra ifrån i filmen, när finns det förresten inte det? Det är endast ytterst sällsynta mästerverk som kan skryta med att vara totalt felfria och även om filmens budget inte hade klarat att inkludera mer spektakulära effekter har man istället hushållit med det man haft och satsat på en krypande känsla. Jag klagar inte, det är precis så man ska göra och att fläska på med en massa blodiga effekter som substitut för talang är inget som håller i längden.

Skådespeleriet är en av filmens största akilleshälar, detta utan att komma i närheten av den katastrof man hade kunnat förvänta sig på förhand. Det är faktiskt betydligt bättre än så. Det är bara det att vissa klarar sig lite bättre än andra och resultatet blir lite ojämnt och haltande när hälften av folket framför kameran talar naturlig skånska och de andra.. Ja, inte vet jag, men tillgjort låter det i alla fall. I det stora hela är det dock av mindre betydelse och det filmen förlorar i skådespelarväg tar den tillbaka med råge på sin skruvade handling.

Att det inte är vilken spökfilm som helst konstaterar man snart och det känns som om man hämtat en del inspiration från Asien när man snickrat ihop manuset. Glöm vita lakan och rasslande kedjor, glöm också böldbeprydda demoner med grotesk långa naglar som tappar tänder. Här handlar det om helt andra spöken, hjärnspöken rent av. Man gör inte misstaget att visa för mycket och visar man någon skrämseleffekt nöjer man sig med att hålla den så övertygande och naturlig som möjligt.

En imponerade och synnerligen otäck film!




Huset Vid Vägens Ände – Jag såg och recenserade Huset Vid Vägens Ände redan för många år sedan men tyckte att jag hade anledningen att se om den i samband med att den nu fick riktig DVD-realese och att jag faktiskt blivit citerad som referens på omslaget. Vad jag mindes så var det en spännande film, men med mindre lyckade skådespelare i några av rollerna. Handlingen, eller vad filmen ruvade på under sina mystiska händelseförlopp, hade jag totalt glömt bort! Nåväl, jag såg om den och hade väl rätt i mina erinringar men filmen var mycket effektivare än vad jag mindes den som. Jag satt på helspänn och undrade vad som skulle hända härnäst och om man skulle få någon förklaring till de oförklarliga händelserna som filmen centrerar sig kring. Jag blev absolut inte besviken och hur man kan tycka att en film, som man dessutom redan sett med kritiska ögon sedan tidigare, kan vara så här fantastiskt spännande vet jag inte. Jag blev definitivt inte besviken på filmen den här gången heller! Köp den idag! – 8/10



Surrogates

Surrogates Bruce Willis spelar huvudrollen i denna framtidsvision av vad som skulle kunna vara möjlighet om Internets utvecklig består. Filmen debatterar förstås om det verkligen är frågan om en utveckling eller om det i själva verket är en inbromsning av människans progression som art, rent av avveckling. Den nya tidens umgängesform går ut på att man själv inte längre träffas fysiskt utan genom surrogat som man styr med sina tankar och som utför alla dagliga sysslor, som att gå till arbetet, äta och umgås med sina medmänniskor. Naturligtvis finns det en motståndsgrupp till hela den här kulturen och man kan helt klart dra paralleller till den amerikanska historiens förtryck av urinvånarna, med reservat och liknande för minoriteterna. Eller vilket land som helt med minoriteter egentligen, vi är väl inte mycket bättre som tvingar in samerna i våra ”svenska” mönster etc. Hur som helst pågår kampen mellan de störa företagen som saluför surrogaten och motståndsrörelsen som vill att vi åter igen ska vara människor. Det är en underhållande och välgjord film som dock tenderar att bli lite platt och enkel i slutändan, även om man lyckas få till en och annan lyckad twist på slutet. – 5/10

Köp den på Axelmusic!