Törnrosa
Aka: Sleeping Beauty
Regi: Clyde Geronimi
1959
Animerad
När prinsessan Aurora föds är det fest i hela kungariket. Alla gläds åt
det nyfödda barnet utom den elaka häxan som inte är inbjuden till
festligheterna. De tre goda feerna är däremot där och överlämnar i tur och
ordning sina gåvor till den nyfödda. Eller åtminstone två av dem, för de blir
sedan avbrutna av den onda fen. Hon är förnärmad över att inte ha blivit bjuden
och uttalar en förbannelse över den lilla. På sin sextonde födelsedag ska hon
sticka sig på sländan på en spinnrock och dö. Hovet blir förfasat, men den
tredje fen som ännu inte hunnit ge någon gåva finner på råd. Hon har
visserligen inte kraft nog att upphäva den onda trollformeln men hon kan i alla
fall mildra den. Aurora ska inte dö, bara falla i sömn. För att ytterliggare
skydda prinsessan bestäms att hon inte ska växa upp i slottet utan i en liten
stuga i skogen, beskyddad av de tre feerna som offrar sin magi under sexton
långa år för att den elaka häxan inte ska kunna spåra dem.
Till att börja med går det ju
inte att komma ifrån parallellerna med bibeln, det lilla Jesusbarnet och de tre
vise männen. Här är det förstås inte frågan om guld, rökelse och myrra utan om
skönhet och sång men liknelsen finns där ändå. För övrigt är det en ganska
vacker saga om en prins och en prinsessa som finner varandra utan att för den
skulle veta den andres sanna identitet. I Törnrosas fall vet hon inte ens själv
vem hon är efter som hon ju blivit uppfostrad inkognito.
Tecknarstilen är av det äldre
snittet som sig bör då filmen faktiskt är nära femtio år gammal. Filmens ålder
är också något som faktiskt märks en smula, det är en annan humor än vad man är
van vid helt enkelt och annan fokus på vad som ska tecknas också. Dialogen
innehåller betydligt färre lustigheter än vad filmen skulle ha gjort om den
gjorts idag. Avsaknaden av visuell humor består väl till viss del av
berättelsens karaktär men även på att feerna inte använder sina magiska
förmågor i någon större utsträckning. Dock ska tilläggas att några humoristiska
poänger tillkommer också på grund av denna avsaknad av magi. Feerna, som
egentligen är ganska odugliga, har inte en aning om hur man gör saker och ting
utan sina trollstavar så deras försök till att baka en födelsedagstårta, eller
sy en klänning blir i sig kanske roligt. Resultaten blir enastående
misslyckanden! Dessutom finns det en viss poäng i det bråk som förekommer om
vilket färg klänningen ska ha – rosa eller blå!
En annan koppling, vid sidan av
den bibliska, som man kan dra parallellt med filmens handling är till grekisk
mytologi. Nu har jag inte koll på exakt vilken saga som hört till vilket namn,
men finns det väl ett antal berättelser just i grekisk mytologi som innefattar
olycksbådande profetior och mer eller mindre misslyckande försök att undvika
dem? Det är samma sak här, de goda feerna och hela kungadömet för den delen
försöker undvika den framtida tragedin med alla medel som står till buds men i
slutändan finns det inget de kan göra ändå. Det blir som spådomarna/förbannelsen
förutspått och endast de förmildrande omständigheter som initial definieras av
den tredje fen gäller. Av detta kan man kanske dra slutsatser om att tidens
förlopp inte kan ändras och att det är meningslöst att stäva emot det som är
ämnat att ske.
Bilder: © Disney
