Recension: Blood Trails



Blood Trails – Får man tro omslaget på denna film så skulled et onekligen vara ett mästerverk! Men så är ju sällan fallet, man ska inte lita på att omslagsdesignen gör filmen rättvisa – på gott och ont. Faktum är att omslagsgrafiken har väldigt lite med filmen att göra som förvisso innehåller en psykopatisk seriemördare som har en i det närmaste patologisk dragningskraft till den kvinnliga huvudpersonen. Hon är på cykelsemester med sin pojkvän för att lappa ihop saker och ting i förhållandet när han dyker upp. Hon blir förstås förvånad när hon ser honom eftersom hon har haft ett snedsteg med honom för bara några dagar sen (utan att veta vilka våldsamma preferenser han har) och det hela utvecklar sig till en mardrömsjakt där hon försöker undkomma honom till varje pris. Liksom omslaget ger sken av är det en väldigt tilltalande film på pappret men det blir aldrig riktigt skrämmande eller spännande någonstans. Det känns mest som att det är cyklande hit och dit och sen tillbaka igen. Låt vara att det inte är vanligt vardagscyklande då alla inblandad tycks vara sjukligt intresserade av mountainbiking. Det går undan och det är en ganska omild terräng de ska ta sig igenom.

4/10