Koreanska REDEYE - 2005

Redeye

Aka: Redeu-ai

Regi: Dong-Bin Kim

2005

Horror

Detta är sista resan för tåget mellan Seoul och Yeosu, inte bara sista resan för dagen utan faktiskt den sista resan för alltid eftersom linjen ska läggas ned. Mi-Sun, som har bytt skift med en arbetskamrat och dessutom är helt nyanställd, anländer och resan tar sin början. Till en början flyter hennes jobb att servera passagerarna tilltugg och olika drycker bra och hon får god kontakt med de övriga anställda på tåget. Passagerarskaran är ganska blandad och militärer på permission blandas med ungdomar som håller på att filma övernaturliga händelser. Bland personalen tycks råa skämt om den hemska olycka som inträffade på linjen några år tidigare florera. Bland de bitska skämten börjar man dock skönja mer och mer allvar och de olika karaktärerna binds samman via denna fruktansvärda händelse. Plötsligt tvärbromsar tåget för att undvika att kollidera med ett barn som befinner sig på spåret. Detta blir startpunkten för allehanda mystiska händelser ombord på tåget och resan kan börja, en resa ombord på spöktåget.

Det här är kanske inte den mest originella spökhistoria som gjorts på film och med tanke på framgångarna som just asiatiska spökfilmer haft de senaste åren får kanske heller inte denna Syd-koreanska film all den uppmärksamhet som den egentligen förtjänar. Det här är en bra film helt klart och det som historien eventuellt saknar i originalitet tar man igen med råge när det gäller stil och finess!

På välkänt maner berättas historien mycket långsamt och karaktärsutvecklingen är verkligen magnifik. Det känns som man verkligen tränger in under skalet på personerna och ingen av deras djupaste hemligheter lämnas orörd. Samtidigt är det här i högsta grad en film där man får bilda sig en egen uppfattning om händelsernas förlopp och förväntar man sig att bli överöst med olika lösningar på mysterierna är man helt fel ute. Det här är en ganska svår film att hänga med i och det formligen kryllar av twists. Dessa staplas ofta på varandra och det är inte alltid helt lätt att hålla reda på vem som är vem.

Personligen tycker jag det här är en av de mest spännande filmerna på senare år och vida överlägsen många av de upphaussade och mer kända filmerna från öst. Jag skulle heller inte tveka att ge den ett toppbetyg om det inte blivit lite väl krångligt framåt slutet när karaktärernas inbördes relationer ska förklaras. Den tenderar också att bli lite seg i detta slutskede av den enkla orsaken att det är lite för intensivt i mittenpartiet och att filmen inte förmår hålla denna intensitet hela vägen.

Spökfilm från Korea när den är som bäst!

8/10

Recension: Kevin Bacon och Christian Slater i MURDER IN THE FIRST - 1995

Murder In The First

Regi: Marc Rocco

1995

Drama

Skriven av Linda Snöberg

År 1938 sändes Henri Young (Kevin Bacon) till Alcatraz för att ha stulit 5 dollar. Efter ett misslyckat rymningsförsök fick Young ett straff som betydde att han skulle tillbringa en tid, instängd i den mest fruktade isoleringscellen i fängelsets mörka källare. Maxtiden i isoleringscellen skall vara 3 veckor, Henri sitter där 3 år, ensam, naken, utan ljus, toalett och utan kontakt med en levande människa. När han då äntligen släpps ut, dödar han den medfånge som tjallat på honom. Nu anklagas han för mord och vittnena är många. James Stamphill (Christian Slater) blir Henris försvarare. Fallet blir inte det lättaste för den unga oerfarne James och det verkar helt omöjligt att vinna. Men när James inser hur omänskligt Henri plågats, framförallt av den grymt osmaklige fängelsedirektören (Gary Oldman) är han fast besluten att återupprätta hans heder. Kampen leder till en stark vänskap, och till att James får hela rättssystemet emot sig.

"Murder in the first" är en grym, gripande och tragisk film och även inspirerad av en sann historia. Slater spelar advokat, en orutinerad ung man som ska ta hand om ett mordfall. Han var kanske inte den bästa att spela rollen, men han gör skapligt ifrån sig får man ändå säga. Fast filmen hade nog blivit bättre med en starkare skådis.

Kan Gary Oldman någonsin göra fel i sitt agerande? Svar nej! Oldmans prestation är felfri som den grymme och sadistiska fängelsedirektören. Underbart vidrigt att slå en fånge och fortfarande tycka att det är rätt. Sådana här roller är han som gjord för. William H. Macy gjorde också han mycket bra ifrån sig som åklagare.

Kevin Bacon är den person som gör filmen till vad den är, hans roll som den misshandlade fången är helt storartad, en av de bästa prestationerna jag någonsin har sett. Han visade upp sin karaktär som en liten pojke i en mans kropp och han klarade av det elegant.

Vänskapen mellan Henri och James som växer fram mer och mer under filmens gång är otroligt och fantastiskt att skåda.

Jag kommer ihåg scenen när Slater och Bacon träffades första gången inne i cellen. Då kameran stannar kvar utanför och sveper sedan runt hela fängelseburen, mycket läckert. De svartvita tillbakablicksinslagen i filmen är helt makalöst bra och förstärker filmen kraftfullt.