Recension: Shark Night - 2011

Shark Night

Regi: David R. Ellis

2011

Horror

Ett ungdomsgäng åker till en liten ö för en helg fylld av party. De ska inte göra annat än att ha kul hela helgen och några av killarna kanske rent av ska lägga in en stöt på några av tjejerna. Helgen förvandlas dock snabbt till en mardröm när footballsstjärnan Malik blir attackerad av en ilsken haj i samband med ett wakeboard åk. Detta blir upptakten och uppvaknandet för ungdomsgänget då de inser att hela sjön faktiskt är full med hajar av alla möjliga olika slag. Den ena arten mer dödlig än den andra!

Filmen är mer välspelad än många andra av liknande slag. En rad mer eller mindre kända skådespelare medverkar. Främst kanske Sara Paxton och Dustin Milligan bör nämnas. Ska sanningen fram så är det inte några direkt kända ansikten för mig men som vanligt ser jag det som en fördel att skådespelarna inte är förknippade med några tidigare roller. Det ökar trovärdigheten i den här berättelsen.

Som djurskräckis är den lite annorlunda jämfört med vad åtminstone jag är van vid. Det är inte djurens attack som är det mest skrämmande utan snarare den mänskliga grymhet som tillåter det att hända. Dock vill jag hävda att attackerna ser mycket bra ut och om man tittar på extramaterialet får mig sig också en inblick i hur mycket teknik det egentligen ligger bakom alla hajarna – de fejkade hajarna ska förstås tilläggas. Vid något enstaka tillfälle finns det möjlighet att se att hajarna är mekaniska men överlag ser det oerhört bra ut!

Det är ingen film man ser för det stora djupet (ursäkta ordvitsen) men det finns ändå mer där än brukligt. Det är inte bara korkade ungdomar som råkar ut för territoriella hajar eller liknande, det finns en mer underliggande mening också och det är där de mänskliga grymheterna kommer in i bilden. Saken är nämligen den att hajarna inte bara finns där som av ödets nyck, det är planterade där av den giriga människan. Allt för profitens skull, och det finns inget som får stå i vägen för pengarna!

Det är alltså en lite ovanlig film i den bemärkelsen och jag gillar den! Den är måhända en aning kort, vilket är lite märkligt eftersom den trots allt mäter 87 minuter. Men tiden går fort och man önskar att man fick se flera hajattacker på ”övertid” så att säga. Det är också en fartfylld film utan speciellt mycket dötid och det har jag inget emot. Man behöver inte bygga upp spänning i tre fjärdedelar av filmens längd för att få det spännande. Det funkar att öka tempot också!

Bilder: © Buena Vista Home Entertainment, Inc.