All the Boys Love Mandy Lane - 2006 - En neoslasher...

All the Boys Love Mandy Lane

Regi: Jonathan Levine

2006

Horror

Mandy Lane är den populäraste tjejen i skolan, åtminstone i det avseendet att alla killarna vill komma innanför trosorna på henne. Ingen har självklart ens kommit i närheten av detta och att enbart lyckas få med henne på dejt eller fest måste betraktas som en framgång. Detta gör det än mer frustrerande för killarna, vilket i sin tur innebär att de försöker ännu mer. Nu har hon tackat ja till en ny fest på en ranch som en av killarnas föräldrars äger och tiden planeras åt allehanda nöjsamma aktiviteter, såsom sprit, droger och massor av sex. Killarna fortsätter förstås att stöta på Mandy Lane trots att det finns andra mer lättfotade tjejer i gänget. Alla vill åt henne, men något går ett steg längre och plötsligt börjar festens deltagare att mördas en efter en…

Till en början kan man säga att den här filmen innehåller en uppräkning av alla klyschor som är brukligt förekommande i slashergenren. Det är de kättjefulla ungdomarna som mördas, medan den oskuldsfulla helylletjejen Mandy Lane klarar sig, eller rent av är motivationen för mördaren. Lägg också till att Mandy Lane kanske inte är den snyggaste tjejen i skolan, men eftersom hon är så där oskuldsfull är hon ett extra hett villebråd för de kättjefulla pojkarna. Hon är blond, som brukligt är och hon tycks inte bry sig om spriten och drogerna. Dock deltar hon när gänget leker sanning eller konsekvens, vilket kanske är lite oväntat men man får ibland känslan av att hon vill mer än hon tillåter sig själv att göra. Vid andra tillfällen är man å andra sidan övertygad om att hon i själva verket är lesbisk och därför är helt ointresserad av killarna.

Överlag är det mycket sexfixering, vilket naturligtvis också är brukligt i genren och det kan handla om att från storleken på killarnas könsorgan till tjejernas behåring på motsvarande kroppsdelar. Jag upplever inte detta som något problem utan snarare att man tagit till sig genrens speciella beståndsdelar och utnyttjat dem, kanske för att driva lite med dem, men det blir aldrig så där fånigt och fjantigt som det kan bli när man parodierar någonting.

Mordsekvenserna är, åtminstone till en början ganska uppfinningsrika och det förekommer en del sätt som jag aldrig sett förut. Dock förekommer det och ett riktligt användande av gevär, vilket kanske inte är lika förenligt med genrens stöttepelare som knivar och yxor traditionellt är. Jag tycker i och för sig inte att detta gör så mycket, det viktigaste är att stämningen och spänningen håller i sig, vilket jag upplever att den gör.

Något som kanske är mer negativt för filmen är att man, enligt min smak, får veta vem mördaren är i ett allt för tidigt skede. Det är heller inte frågan om någon maskbeklädd baneman som man annars är van vid utan faktiskt en hel vanlig människa som, åtminstone inte ännu, återuppstått från de döda (jag tänker på genrens stora ikon Jason Voorhees). Till filmens försvar tänker jag ta upp sluttwisten som gör att saker och ting verkligen ställs på ända. Det är väl inte superförvånande att det finns en sluttwist, det är ju ganska vanligt numera men här gör den att en annars ganska enkel film får ytterliggare en dimension. Med det menar jag inte att jag nödvändigtvis gillar den lösning som genereras av twisten utan snarare att jag är glad för att det inte var fullt så enkelt som det länge såg ut att vara.

Totalt sett en ganska medelmåttig neo-slasher men med en del höjdpunkter, rekommenderas till fans av genren. 

Ond Tro - 2010 - en inblick i det mänskliga psyket

Det här kommer att blir ett väldigt kort omdöme, mycket på grund av att jag faktiskt inte har några direkta minnen från filmen. Det är aldrig bra när man efter några dagar eller veckor inte längre kan erinra sig vad det är man har sett! Det jag minns är ett fåtal fragment och att jag tyckte filmen var oerhört seg. Den var rörig och kanske en inblick i det mänskliga psyket, vilket jag brukar tycka om, men här blev det bara platt och tråkigt. Jag skulle rekommendera att undvika den här filmen… 

2/10

Recension: Salt

Salt – Det här är en film som jag verkligen gillar! Idén är var inte unik på något sätt men det finns alltid ett visst intresse med agenter som löper amok, även om det är av skäl som senare visar sig vara hur ädla som helst. Det är heller inte helt ovanligt att det visar sig vara sanktionerade handlingar från högre ort och att agenten ifråga bara skenbart har agerat av eget bevåg. Se bara på valfri Bondfilm… Här är det action från första rutan till den sista och det är oerhört underhållande att se på. Några bestående intryck kanske inte filmen lämnar men det är helt klart en film man kan plocka fram då och då när man behöver lite hjärndöd action! 

8/10

U.S. Marshalls - 1998 - Något av en uppföljare!

Det här är väl inte en regelrätt uppföljare till The Fugitive som kom fem år tidigare, men karaktärerna är desamma och själva handlingen är väl heller inte helt olik den nämnda filmen. Här får vi dock följa arbetet från andra sidan, vi har alltså de federala poliserna som första person i berättelsen. Tommy Lee Jones är alltid sevärd och så även här. Det är inget som får en att lyfta på ögonbrynen egentligen men gillar man filmer om poliser som verkligen inte ger upp oavsett vad som händer är det här en mycket sevärd och underhållande film. En bagatell egentligen alltså, men en mycket underhållande bagatell. 

7/10

Recension: La Horde

La Horde – Jag har absolut inget emot filmer på franska och inte zombiefilmer heller. Det är, om inte annat, The Grapes of Death ett exempel på. MEN, jag föredrar om det handlar om spänning eller skräck i någon form, det är ju trots allt levande döda vi talar om! Jag vill inte påstå att makeupeffekterna i denna film är dåliga på nåt sätt, snarare är de ganska bra, men det blir aldrig riktigt engagerande. Det är lite statiskt och när det fanns potential att utföra något mer speciellt så tar man inte chansen. Man kan väl säga att det är en film som REC nästan, fast utan den subjektiva kameran. Det enda roliga är egentligen att den grupp människor som ska ta sig ur den infekterade huset är en grupp blandad av poliser och kriminella. De har i alla fall insett att de behöver varandra för att överleva, självklart överlever inte alla i alla fall, men det är ju en självklarhet i den här typen av överlevnadsfilm. Det är tuffa scener och det är mycket action, men det är just det, det är mer en actionfilm än en film som följer någon vedertagen zombiemytologi. Helt ok underhållning, men jag hade väntat mig mer! 

6/10