Som vanligt lyckas jag se filmerna i fel ordning, den här
utspelar sig alltså innan Svart Fjäril. Annars är det lite samma sak, det är
ett intressant fall i grunden men upplösningen är lite för enkel. Kanske är det
gialli-nerven i mig som vill att svaren ska vara oerhört komplicerade och
krystade? Hur som helst var det här bra mycket bättre än Svart Fjäril!
Maria Wern – Svart Fjäril
Efter några minuter känns det här som en ganska
standardiserad svensk deckare. Varken bättre eller sämre än något annat, vare
sig det heter Beck, Wallader, Van Veeteren, Maria Wern eller Irene Huss. När
den är slut har man heller inte fått mer, kanske något mindre faktiskt. Ett
krystat slut och en krystad förklaring till ett krystat fall. Inte en av de
svenska deckarnas krönta mästerverk direkt.
Etiketter:
Bloggen,
Maria Wern,
Polisfilm,
Svensk Film
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)