Vem är du?
Regi: Jonas Skelterwijk
2005
Horror
Vännerna Kim, Kalle
och Johan (Nils Olsson, Staffan Andersson och Ola Roxendahl) förbereder en
spöklik kväll i en gammal spritfabrik. Men hjälp av lite tända ljus och gott om
öl planerar de en mysig kväll med tjejerna Stina, Lisa och Åsa (Anna Rydberg,
Estelle Lönnberg och Nour El-Refai). De ska leka ”anden i glaset” och vilken
plats vore mer lämpad än just det rum där den gamla vaktmästaren brutalt
mördade sin fru för bara några år sedan? Reglerna gås igenom, skriv din fråga
på en lapp och viska den sen i glaset. Men ställ aldrig någonsin den förbjudna
frågan, frågan som väcker det onda till liv – vem är du?
Till en början funderar man onekligen på vad det egentligen
är man har valt att titta på. Det skriker amatörfilm lång väg och
skådespelarinsatserna är verkligen bortom all kritik. Att man dessutom valt att
göra filmen på skånska påverkar heller inte dessa insatser på något positivt
sätt. Missförstå mig inte nu, som skåning själv ser jag detta tilltag i grund
och botten som förträffligt, men det låter så överdrivet styltat. Nästan som om
man har ansträngt sig för att tala så tydligt som möjligt. Bildspråket kan
också till en början upplevas som väldigt fladdrigt och kameravinklarna som
tröttsamma men om Ni läser vidare så ska jag förklara varför det inte är så
illa som det först låter.
Man sugs in i filmen och skådespelarna till trots så vill
man veta mer av historien. Finns det verkligen en okänd ondska absorberad i
väggarna i den gamla fabriken eller håller killarna bara på att lura tjejerna
för att komma innanför deras trosor? Vem, vad, hur och varför är frågor som
susar genom skallen. Efterhand bättrar sig skådespeleriet också och man kommer
på sig själv med att faktiskt inte störa sig alls på det. När karaktärerna
verkligen börjar bli rädda funkar det riktigt bra! Det ser äkta ut och de udda
kameravinklarna bidrar tillsammans med den mycket lämpliga filmmusiken till att
höja stämningen.
Det är svårt att skriva vidare utan att avslöja viktiga
händelser i filmen. Den bygger ju i mångt och mycket på just den nyfikenhet man
har som tittare, åtminstone från mitt sätt att se det. Jag kan ju i alla fall
säga så mycket att jag rekommenderar filmen varmt, framförallt till dem som
gillar spökhistorier. Quijaboardsfilmer växer inte på träd och när det dessutom
produceras en svensk sådan tycker jag man ska ta tillfället i akt!
Kort sagt: gillade du Long time dead och witchboard 1 &
2 tycker jag definitivt du ska se där här. Den är kuslig utan att för den
sakens skull bada i blodsdrypande effekter. Det gedigna hantverket bakom
kameran får göra jobbet helt enkelt!
5/10
5/10
