Aliens Vs. Avatars – 2011 - The Asylum tar ut svängarna igen!

Det är faktiskt lite intressant att den enda någorlunda positiva recensionen på IMDB är citerat på omslaget ”How can you not enjoy this movie”. Jag menar hur ofta citeras verkligen anonyma källor på ett filmomslag. Det gäller verkligen att gripa efter halmstrån! Min nyfikenhet stillades inte förrän jag hade läst användarrecensionen heller. Den är visserligen inte negativ men den konstaterar också att vederbörande har något slags fascination för MST3K. Vi pratar alltså om underhållningsvärde av kalkonfilm snarare än kvaliteter!

Jag förstår inställningen för det finns verkligen inte mycket som kan kallas kvaliteter i filmen! Skådespelarna är förvisso inte råusla som de ibland kan vara i den här typen av kalkonrullar men handlingen och specialeffekterna är verkligen under all kritik. Det finns ett monster (Alien) som ser ut som något halvt om halvt gjort av papier maché halvt om halvt av en gummidräkt. Alla gummimonsterfetischister där ute kanske går i gång på det där men jag gör det faktiskt inte! Det gör jag heller inte när jag får se roboten som ser ut att vara hämtad från ett ultralågbudgetavsnitt ut Dr. Who eller något annan brittisk sci-fi serie.

Nu är det så att jag faktiskt ofta finner kalkonrullar underhållande jag också och det finns väl underhållningsvärde mitt i all denna uselhet också men inte tillräckligt för att jag ska finna det omåttligt underhållande och skrattframkallande. Jag talade nyligen om baksmällefilm, det vill säga sådant som inte är speciellt bra men ändå går att titta på när man inte orkar sätta sig in i något. Detta är inte en sådan film, det är faktiskt för dåligt! Men för all del, det finns omotiverade nakenscener och genomusla splattereffekter som förhöjer stämningen om man sitter några kompisar och festar till filmen, så långt kan jag sträcka mig.

Självklart försöker man med titeln anspela på filmerna om Aliens Vs. Predators och såklart även Avatar men den som tror att det kommer att finnas något som överhuvudtaget påminner om dessa filmer misstar sig gruvligt!

3/10

Recension: Modig - 2012

Modig

Aka: Brave

Regi: Mark Andrews, Brenda Chapman

2012

Animerad

Merida är en ung prinsessa som verkligen inte vill falla in under den stereotypiska bilden av hur en ”riktig” prinsessa ska bete sig. Under hela sin uppväxt har hon fått höra det ena efter det andra om hur hon beter sig ”fel” av sin mamma. Traditionen bjuder att den förstfödde ur kungarikets fyra klaner alla har rätt att be om prinsessans hans och ska sedan genom en tävling visa vem som är henne mest värdig. Som den rebell hon är vägrar hon rätta in sig i leden och efter ett gräl med sin mamma springer hon hemifrån. Hon hamnar hos en häxa som hon ber om en trollformel som ska förändra hennes mamma. Vad trollpackan glömmer att tala om är dock att formeln får mamman att förvandlas till en björn. Nu kommer saken i ett annat läge, Merida har två soluppgångar på sig att klura ut hur man bryter förtrollningen innan den blir permanent och hennes mamma förblir en björn för alltid!

Som vanligt när det handlar om Disney/Pixar är det frågan om exceptionell animation som gäller! Problemet är att denna perfektion gör att filmen i sig inte sticker ut från mängden. För att imponera måste man utveckla det man har gjort tidigare och göra det ännu bättre. Det är svårt att imponera när man har en så hög lägstanivå helt enkelt. Med detta vill jag förstås ha sagt att ingenting i den visuella upplevelsen går att klaga på eller göra bättre. Bluraykvaliteten är helt fantastisk!

Historien i sig är inte unik men det är heller inte den vanligaste prinsessesagan men passar väl in i sin kontext. Och jag blev faktiskt lite förvånad över några mer vuxna referenser här och där. Jag minns förstås inte ordagrant men sexuella referenser i Disney/Pixar filmer får mig att höja på ögonbrynen lite. Naturligtvis handlar det inte om några plumpa kommentarer utan snarare om ytterst smakfulla och subtila insinuationer och det är inget som påverkar slutbetyget varken hit eller dit i någon större utsträckning.

Men även om det här är en kompetent film på alla sätt och vis måste jag ändå säga att jag blev aningen besviken på den. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men någonstans längs vägen slutar det att vara trollbindande, ganska tidigt faktiskt, och forstsätter ”bara” vara riktigt genomarbetat. Kanske är det att det saknar några dimensioner som jag reagerar över. Det är lite för svart och vitt, lite för platt för att det ska bli riktigt intressant. Jag skulle önska att man hade utvecklat bakomhistorien lite mer. För man har tillverkat en legend inför filmen och lagt den i bakgrunden av filmen. Visserligen kan man få lite mera till livs angående detta i extramaterialet men jag tycker nog det är på sin plats att förmedla det i själva filmen på ett bättre sätt än vad som sker.

Det blir aldrig riktigt gripande, aldrig riktigt roligt och heller aldrig riktigt spännande. I alla avseenden saknar filmen någon som skulle kunna ha lyft den och gjort den till en riktig succé. Men som jag tidigare var inne på så är lägstanivån när det gäller Disney/Pixar så pass hög att det blir ett anständigt betyg i alla fall!

7/10

Bilder: © Disney/Pixar