Recension: Life of Pi - 2012


Life of Pi
Regi: Ang Lee
2012
Äventyr

Efter lite karaktärsutvecklande information börjar den egentliga filmen. Den tar sin plats på ett så ovanligt ställe som en livbåt. Skeppet som Pi resten med har förlist och nu befinner han sig mitt ute på Stilla Oceanen och försöker att överleva. Det må vara en ovanlig situation, men det som gör hans belägenhet unik är att han delar livbåt med en argsint och hungrig bengalisk tiger! Detta gör hans överlevnad extremt svår. Han inser att hans enda chans är att försöka komma överens med tigern, för även om den utgör en stor fara för honom är det trots allt hans enda sällskap på den stora oceanen.




Själva förevändningen för historien är ett samtal med en indier, numera bosatt i Kanada som berättar om sitt liv för en författare. Denna författare har hört från en gemensambekant att om Pi får berätta sin historia kommer man att inse Guds existens. Det kan mycket väl vara så, men det är inte förrän man får höra liknelsehistorien som man riktigt får alla pusselbitarna på plats. Man inser att allt kanske inte är som det först verkar vara även om det är en väldigt vacker historia. Missförstå mig inte, medan den pågår är det helt och hållet sant det som pågår, det är inte förrän andra tankar placeras i våra huvuden, av Pi själv, som vi börjar fundera över vad som verkligen hände där på havet.

Alldeles oavsett historieberättandet är det en mycket vacker film! Det är, i den principiella handlingen, endast en enda skådespelare och på ett mycket begränsat utrymme. Tigern, och en den andra djur, är helt och hållet datorgenererade. Det finns tillfällen då det är tydligt men oftast ser det förbannat bra ut! Det fanns också tillfällen när jag tvivlade kan jag säga, tillfällen då jag var övertygad om att det var trickfilmat på annat sätt än genom datorgenererade effekter. Det är så bra gjort att man lika väl kan krypa till korset och erkänna att det faktiskt går att göra alldeles utmärkt CGI om man bara har råd med den. Jag antar att det inte var särkilt billigt! Vid något tillfälle som det talas om i extramaterialet höll man på den endast en scen i TVÅ ÅR! Resultatet är enastående.

Sural Sharma gör en makalös insats som den skeppsbrutne Pi Patel. Inte någon gång tvivlar jag på att han befinner sig mitt ute på havet med en tiger i båten. Han är något så ovanligt som helt perfekt för rollen!





När jag tänker efter så har filmen faktiskt befunnit sig i mitt medvetande ända sedan jag såg den. Det är inte vanligt. Snarare brukar filmerna förpassas till en särkskild del i min hjärna och lagras där, att de skulle ligga så pass öppet kvar i sinnet som den här är mycket ovanligt. Det tyder på en film som har gjort ett mycket stor intryck. Därför funderar jag nu på hur jag ska motivera betyget jag satte direkt efter filmens slut. Men sanningen är den att det trots allt rör sig om en ganska långsam film. Det tar ett bra tag för den att komma igång även om det som till en början sker är av yttersta vikt för fortsättningen. Samma sak kan gälla några, förvisso ypperligt vackra, scener mitt i filmen. Antagligen behövde vi lite andrum men det känns lite som att man skapat fascinerande scener mitt i alltihop för att man kan. Och kanske för att skapa lite eftertänksamhet i den religiösa framställningen också. Jag får inte riktigt ihop det. Det är en fantastisk film men den kunde ha varit ännu bättre om strukturen varit jämnare.


7/10


Idag i filmhistorien...


...är det 13 år sedan Nils Poppe gick ur tiden.