Life
of Pi
Regi:
Ang Lee
2012
Äventyr
Efter lite karaktärsutvecklande information börjar den
egentliga filmen. Den tar sin plats på ett så ovanligt ställe som en livbåt.
Skeppet som Pi resten med har förlist och nu befinner han sig mitt ute på
Stilla Oceanen och försöker att överleva. Det må vara en ovanlig situation, men
det som gör hans belägenhet unik är att han delar livbåt med en argsint och
hungrig bengalisk tiger! Detta gör hans överlevnad extremt svår. Han inser att
hans enda chans är att försöka komma överens med tigern, för även om den utgör
en stor fara för honom är det trots allt hans enda sällskap på den stora
oceanen.
Själva förevändningen för historien är ett samtal med en
indier, numera bosatt i Kanada som berättar om sitt liv för en författare.
Denna författare har hört från en gemensambekant att om Pi får berätta sin
historia kommer man att inse Guds existens. Det kan mycket väl vara så, men det
är inte förrän man får höra liknelsehistorien som man riktigt får alla
pusselbitarna på plats. Man inser att allt kanske inte är som det först verkar
vara även om det är en väldigt vacker historia. Missförstå mig inte, medan den
pågår är det helt och hållet sant det som pågår, det är inte förrän andra
tankar placeras i våra huvuden, av Pi själv, som vi börjar fundera över vad som
verkligen hände där på havet.
Alldeles oavsett historieberättandet är det en mycket
vacker film! Det är, i den principiella handlingen, endast en enda skådespelare
och på ett mycket begränsat utrymme. Tigern, och en den andra djur, är helt och
hållet datorgenererade. Det finns tillfällen då det är tydligt men oftast ser
det förbannat bra ut! Det fanns också tillfällen när jag tvivlade kan jag säga,
tillfällen då jag var övertygad om att det var trickfilmat på annat sätt än
genom datorgenererade effekter. Det är så bra gjort att man lika väl kan krypa
till korset och erkänna att det faktiskt går att göra alldeles utmärkt CGI om
man bara har råd med den. Jag antar att det inte var särkilt billigt! Vid något
tillfälle som det talas om i extramaterialet höll man på den endast en scen i
TVÅ ÅR! Resultatet är enastående.
Sural Sharma
gör en makalös insats som den skeppsbrutne Pi Patel. Inte någon gång tvivlar
jag på att han befinner sig mitt ute på havet med en tiger i båten. Han är
något så ovanligt som helt perfekt för rollen!
När jag tänker efter så har filmen faktiskt befunnit sig
i mitt medvetande ända sedan jag såg den. Det är inte vanligt. Snarare brukar
filmerna förpassas till en särkskild del i min hjärna och lagras där, att de
skulle ligga så pass öppet kvar i sinnet som den här är mycket ovanligt. Det
tyder på en film som har gjort ett mycket stor intryck. Därför funderar jag nu
på hur jag ska motivera betyget jag satte direkt efter filmens slut. Men
sanningen är den att det trots allt rör sig om en ganska långsam film. Det tar
ett bra tag för den att komma igång även om det som till en början sker är av
yttersta vikt för fortsättningen. Samma sak kan gälla några, förvisso ypperligt
vackra, scener mitt i filmen. Antagligen behövde vi lite andrum men det känns lite
som att man skapat fascinerande scener mitt i alltihop för att man kan. Och
kanske för att skapa lite eftertänksamhet i den religiösa framställningen
också. Jag får inte riktigt ihop det. Det är en fantastisk film men den kunde
ha varit ännu bättre om strukturen varit jämnare.
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar