Amazonia - 1985 - en verklig historia?

Amazonia

Aka: The Catherine Miles Story

Regi: Mario Gariazzo

1985

Äventyr

Terminen är slut för Catherine Miles (Elvire Audray) som går på internatskola i London. Hon åker hem för att spendera sommaren med föräldrarna på deras ranch i Amazonasdjungeln. Under en båtfärd på floden, nära stora outforskade områden av djungeln, attackeras de och hennes föräldrar omkommer. Huvudjägare tar deras huvuden som troféer och Catherine som fånge till sin by långt inne i djungeln. Hon tvingas nu adoptera deras seder och med hjälp av krigaren Umukai (Will Gonzales) som blivit förälskad i henne lyckas hon överleva. Efterhand som chocken släpper och ju mer hon verkligen inser att Umukai verkligen älskar henne och har ett ädelt hjärta, desto mer upptas hennes sinne av flykt. När hon dessutom får lära sig att allt inte är som det verkar med föräldrarnas död tar hennes hämndinstinkt över fullständigt.

Den här filmen gör direkt anspråk på att berätta en verklig historia och att det vi ska få se är rekonstruerade händelser från Catherine Miles rättegång. Man går också så långt att man låter kameran filmen en påstådd intervju med den riktiga Catherine Miles vid Themsen efter som hon numera påstås bo i London. Det är ett lyckat grepp och blandat med rättegångsscener tvärsigenom hela filmen berättas historien på ett mycket dokumentariskt sätt. Kanske är det också därför man försökte haka på Cannibal Holocausts framgångar genom att betitla filmen som en uppföljare till denna succé. De har dock inget att göra med varandra.

Skulle du dessutom vara ute efter en renodlad kannibalrulle har du hamnat helt fel. Filmen innehåller nämligen ingen regelrätt kannibalism på något sätt och den enda referensen till sådana aktiviteter är en av de rivaliserande stammarna i området. Vad som däremot finns ganska gott ont är välutfört gore och en hel del nakna bröst också! Det hör väl ihop lite med genres natur och handen på hjärtat skulle det väl se ganska löjligt om infödingarna sprang runt med allt för mycket kläder på sig? Men makeupeffekterna är som sagt skickligt gjorda och de få gånger budgeten eller talangen inte räckt till löser man det genom listiga kameratricks så det ser bra ut i alla fall!

Men det här är en film som har mer än bara ytliga goreeffekter att frossa i. Karaktärernas inbördes relationer är intressanta och i vanlig ordning framställs ”vilden” som mer sofistikerad än den ”civiliserade” vite mannen. Det är också en film med fina naturbilder, både vackra och ovanliga miljöer och scener där t.ex. en leopard fångar en liten apa för att kalas på - allt för dokumentärkänslan och realismen.

Helt klart en av de bästa djungelfilmerna jag har sett och helt klart rekommenderar till den som är intresserad av sådant!

Amityville Horror - 2005 - Enverklig händelse?

Amityville Horror

Regi: Andrew Douglas

2005

Horror

Familjen Lutz kommer över ett fint hus för en mycket billig penning och flyttar in. Kruxet med huset är att ett år tidigare mördade Ronald DeFeo hela sin familj medan de låg och sov och skyllde sedan på att rösterna befallde honom att göra det. För familjen Lutz och George (Ryan Reynolds) i synnerhet blir detta början till en mardröm. Han ser syner och hör röster, ibland tror han inte sina egna ögon och hans mentala hälsa sviktar. Håller han på att förlora förståndet? Samtidigt får dottern en ny lekkamrat vid namn Jodie, det är bara det att Jodie tillhörde familjen DeFeo och är väldigt död…

Så var det då dags för den senaste i raden av remakes från Hollywood. Den här är ganska lik t.ex. både remaken Texas Chainsaw Massacre och nyligen gjorda Boogeyman i sitt bildspråk. Kameran flaxar åt alla möjliga håll och det är svårt att inte tänka på musikvideos eller reklamfilm. Personligen tycker jag den här är bra mycket bättre än de båda nämna filmerna men trots detta kommer den inte upp i originalets emfas på spänning. Det är en ganska tråkig film utan att för den skull vara ett dåligt hantverk.

Skådespelarna är faktiskt bra och historien är välberättad trots att man fallit i fällan att visa alldeles för mycket i bild – som vanligt! Ingen skulle bli gladare än jag om man slutade upp med att försöka skrämmas så förbannat mycket. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – less is more!

Annars känns en hel del igen från originalet, som jag för övrigt inte är någon älskare av (så fick jag det sagt). Kanske märker man en viss skillnad i det religiösa som inte alls har samma utmärkande position här. Visserligen befalls även här en präst att lämna huset men filmens tyngdpunkt ligger ändå på annat håll.

Fast trots allt kanske man bör undvika att jämföra med originalet, kanske är man lyckligast lottad om man inte ens sett det. Ser man den här som en självständig film utan jämförelser tror jag nämligen att man får ett betydligt större utbyte av den. Med det menar jag inte att filmen kommer att sitta kvar i medvetandet långt efter att den är slut, utan att det är hyfsad underhållning under de 90 minuter filmen varar.

Filmen påstår sig vara baserad på en verklig händelse, hur mycket sanning det ligger i historien vet jag inte och jag vet inte heller om jag orkar ta reda på det.

4/10

Recension: Monsterwolf

Monsterwolf – Det här påminner om en annan film som jag såg för några år sedan. Inte för att jag minns särskilt mycket ifrån den men den hade ett liknande upplägg med en liknande indianlegend.  Filmen jag tänker på är Wolfen! Men jag minns som sagt inte mycket av den och kan inte säga om den här bättre eller sämre än den, eller ens om det verkligen är samma legend, i så fall kan man ju spekulera kring om det verkligen är en äkta legend – eller hur? Men det här är en film som gör en aningen besviken även om det var ganska väntat egentligen. Själva monstret – vargen, är förstås dataanimerad så det skriker om det och det drar ner intrycket en hel del. Det borde gå att göra betydligt bättre, varför gör man inte det? Hur bra som helst skulle det ha kunnat vara om man inte snålat så förbannat! Skådespelarna har jag absolut ingenting emot och det känns inte att det är en lågproduktion annars heller. Visserligen finns det några små logiska misstag och luckor men inget som man måste störa sig på i något längre utsträckning. Djurskräckfilmer behöver inte vara bra för att vara underhållande, men antingen så dåliga att de blir roliga kalkoner eller men åtminstone ett hyfsat monster/djur. Den här hamnar någonstans mitt emellan och det blir varken hackat eller malt! 

4/10

Recension: Monsters

Monsters – Jag tycker det här är en ganska missvisande titel på filmen, inte för att det inte handlar om monsters, eller utomjordingar egentligen, utan för att de egentligen har ganska liten betydelse för handlingen. I stort sett går det ut på att ett par, en man och en kvinna, ska ta sig igenom en infekterad zon för att komma till USA. De befinner sig i Mexico och måste ta sig över ett landstycke där titelns monster huserar. Inte direkt spännande någon gång, men varelserna ser inte fejkade ut i alla fall och det är välgjorda miljöer. Det ser ut som ruiner om det ska vara ruiner och det är ju alltid trevligt. Hur som helst så kommer människorna närmare och närmare varandra under resans gång och det blir väl i slutändan mer en kärlekshistoria än en monster- eller postapokalyptisk film. Lite besvikelse känner man allt.

4/10