Anthropophagous: The Grim Reaper - 1980 - D'Amatos mest ökända film!

Av någon outgrundlig anledning har den här filmen fått någon form av högre status i skräckfilmssammanhang. Det finns till och med en mer eller mindre regelrätt nyinspelning av tysken Andreas Schnaas – Cannibal Anthropophagous 2000 som jag också tycker suger ganska hårt. Handlingen är simpel, och heller inte olik flera av Joe D’Amatos andra rullar såsom Erotic Nights of the Living Dead eller Porno Holocaust. Några personer kommer till en öde ö där någon (eller något) väntar dem. I det här fallet handlar det om en skeppsbruten kannibal och så vitt jag förstår är några av gorescenerna i den här så mytomspunna att fansen nästan dreglar över dem. Det ser väl hyfsat ut, men jag vill ha lite mer kropp och själ än vad den här filmen lyckas leverera. Dock menar jag att den naturligtvis bör finnas i referensramen hos alla skräckfilmsintresserade filmtittare och att jag personligen trots allt hyser lite extra fascination för just Joe D’Amatos skapelser utan att jag egentligen vet varför. – 3/10

Analyse That - 2002 - En blek skugga

Endast en blek skugga av första filmen Analyse This som kom tre år tidigare. Överspelet är mer konstant i den här rullen och det begränsar sig heller inte bara till Robert De Niro utan Billy Crystal är också långt ute och seglar emellanåt. Borta är den klockrena betraktelsen av respektfull vänskap mellan gangsterboss och psykiatriker och kvar är bara trams som känns framtvingat bara för att göra en fortsättning på den framgångsrika första filmen. Måste man se allt som finns bör man väl även se denna, men om man inte är komplettist finns det ingen anledning att offra tiden på denna. – 5/10

Analyse This - 1999 - klockren noir-gangster-pastisch

Egentligen en ganska klockren noir-gangster-pastisch där Billy Crystal briljerar väldeliga. Jag vill inte påstå att Robert De Niro gör ett dåligt jobb heller, men filmen innehåller några scener där han spelar över till den mildra grad, kanske för en komisk effekt, att det bara blir tramsigt av det. Handlingen i korthet går ut på att en psykiatriker (Billy Crystal) ska ha samtal med gangsterbossen Paul Vitti (Robert De Niro) om dennes problem, vilket är lättare sagt än gjort då Vitti har en fallenhet att lösa saker och ting på en gangsters sätt. Det gäller med andra ord att hålla tungan rätt i mun för psykiatrikern om han inte vill ha en ståplats i Nybroviken så att säga. Efterhand utvecklas dock en sorts vänskap mellan de två som bara fungerar på grund av gangsterns filosofi om ära och att till varje pris ställa upp för sina egna och så vidare. – 8/10