Primeval
Regi:
Michael Katleman
2007
Horror/Thriller
Ett amerikanskt nyhetsteam beger sig till Afrika för att fånga en
ovanligt skräckinjagande krokodil som enligt uppgifterna ska vara över sju och
en halv meter lång med smak för mänskligt kött. Vad de inte räknat med är dock
att Gustave, som lokalbefolkningen kallar krokodilen, ska vara så slug att den
utan större problem undgår och överlistar de mänskliga fällorna designade att
fånga honom. Han är istället ute efter ett rejält skrovmål och vad passar bättre
på menyn än vilsekomna amerikaner som inte riktigt känner till den afrikanska
vildmarken? Dessutom kompliceras saken av det rådande inbördeskriget och att
den lokala gerilla ledaren placerat dem på sin dödslista…
Läser man enbart handlingen ovan
kanske man lockas att tro att det här bara är en i mängden av alla de otaliga
filmer som gjorts med en blodtörstig krokodil i centrum. Detta är dock inte
riktigt sant. För det första är skådespeleriet av en helt annan klass än vad
man är van vid och dessutom är själva krokodilen inte lika överdriven som
brukligt är trots sin påstådda storlek. Detta innebär dock inte att det alltid
ser bra ut när krokodilen är i action, för det gör det sannerligen inte, men
själva grundkonceptet funkar förvånansvärt bra! Det som drar ned intrycket är
istället den hastighet med vilken djuret rör sig, det ser så överdrivet ut att
man tappar trovärdigheten.
Något som också skiljer den från
dussinproduktionerna är inblandningen av en politisk handling, det fokuseras
inte enbart, som brukligt är, på själva krokodiljakten (oavsett om man ser
krokodilen som jägaren eller bytet i genomsnittsfilmen) utan man ger handlingen
något mera kropp så att säga. Det finns en underliggande (och mänsklig) faktor
som påverkat krokodilen till att utveckla sin smak för mänskligt kött som låter
trovärdig och kanske rent av är det också. Saker och ting ställs i relation
till varandra och man kan fundera över vad som egentligen är grymmast och mest
skräckinjagande, ett blodtörstigt djur som följer sina naturliga instinkter
eller den mänskliga inblandlig som skoningslöst enbart tänker på sin egen
vinning genom medvetna val?
Verkligheten är i min bok oftast
betydligt mer skrämmande än dikten men vem vet hur mycket sanning som ligger
bakom? För det är ju trots allt en film som bygger på en verklig händelse, även
om man vid det här laget lärt sig att ta den typen av påståenden med en liten
nypa salt.
Personligen uppskattar jag att
min gamle favorit Jürgen Prochnow medverkar i filmen, han får intresset att
höjas ett par snäpp för mig och han sköter sig också galant, även om jag
erkänner att jag kanske har en smula svårt att vara total objektiv om den
saken. Han spelar i alla fall guiden och man förstår ju lång väg att det är han
som sitter inne med den verkliga kunskapen och inte den såkallade ”experten”
TV-teamet har med sig och som rent formellt leder expeditionen. Man kan väl
utan vidare jämföra detta med en av de mest kända och ansedda djurskräckfilmerna
av dem alla – Jaws!
I slutändan blir et alltså
godkänt för Primeval och kanske lite mer ändå, så gillar du djurskräckisar ska
du helt klart se denna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar