Recension: Sacred Flesh - 2000

Sacred Flesh

Regi: Nigel Wingrove

2000

Drama/Erotik

Abbedissan på ett kloster lider av svåra mardrömmar som står i begrepp att utredas av kyrkan. Behövs det en regelrätt exorcism eller handlar det helt enkelt om undertryckta sexuella fantasier som kommer upp till ytan av en eller annan anledning? Som ledsagare genom synerna och visionerna finns Maria Magdalena som talar för ett bejakande av sexualitet och ett fördömande av den katolska kyrkans inställning, samt en motsvarande karaktär med motsatta åsikter.

Det tar inte särskilt många minuter förrän man tröttnar på den amatörmässiga känsla som denna film lider av. Att ämnet, kontroversiella framställningar av nunnorna i diverse sexuella konstellationer, och även kyrkan som helhet, är intressant hjälper visserligen upp det en del, men inte tillräckligt för min smak. Det finns inte riktigt samma nerv som i de äldre nunsploitationfilmerna från genrens storhetsperiod och det är kanske lite däri problemen ligger. Man är inte så intresserad av briljant skådespeleri eller fantastiska kameraåkningar utan snarare av känslan att filmen är gjord på allvar, med motivet att, antingen uppröra eller åtminstone skapa någon form av poäng och ståndpunkt. Här får man istället känslan av att det är en imitation av vad som gjordes under storhetsperioden, måhända en hyllning men inget som egentligen står på sina egna ben.

                                           

Sleaze finns det förstås gott om även om det många gånger känns som om det finns med i filmen för sin egen skull. Poängen verkar vara att visa så mycket bröst och annat som möjligt i stället för att göra en poäng av det. Dessutom har man gjort handlingen ganska lätt för sig. Filmen utspelar sig egentligen i episoder, där varje del består av de visioner som abbedissan tycks lida av just då. Jag kan förresten avslöja att det inte längre handlar om några större buskar, som under storhetsperioden, utan snarare om välansade porrtofsar när det kommer till de nedre regionerna.

Så det här balanserar verkligen på gränsen för det som torde vara av intresse för inbitna nunsploitationtraditionalister och de som endast söker erotik där blasfemin står i centrum. Jag är personligen mer förtjust i de alster där man inte nödvändigtvis fokuserar på att ha allt sleaze visuellt utan insinuerar stora delar. Jag finner det förfaringssättet långt effektivare, men det torde väl inte vara någon överraskning för de som läst några av mina tidigare recensioner i alla fall.

Är man inte tidigare bevandrad i genren är den nog inte den bästa inkörningsporten, men för komplettister är den naturligtvis ett måste!