Hällebäcks
Gård
Regi:
Bengt Blomgren
1961
Drama
Livet på
Hällebäcks gård är allt annat än okomplicerat. Pengarna tryter, en traktor ska
köpas och en morbror från Amerika kommer på besök. Dottern på gården är idogt
uppvaktad av inte mindre än tre kavaljerer. Utskälld av kritikerkåren och hatad
av jordbrukets konsumentupplysning ger filmen kanske inte en realistisk bild av
jordbruksnäringen men det saknas inte dramatik och intriger.
När jag växte upp hade vi några böcker av Sigge Stark hemma. Jag hade förstås
inte en endaste aning om vad det var för något och det är först i vuxen ålder
jag egentligen har förstått det här med kioskdeckare. Därmed inte sagt att jag
fortfarande har någon erfarenhet av Sigge Starks romaner som lär vara 130 till
antalet.
Men genast när jag börjar se den här filmen infinner sig
en nöjd och avslappnat känsla. Jag vill inte påstå att jag är direkt imponerad
av handlingen egentligen med det är liksom en gammal pilsnerfilm. Det handlar
inte om något intressant egentligen men ändå kan man inte låta bli att tycka om
det man ser. Det är bara feel-good helt enkelt och det är väl egentligen inget
mer med det.
Bland skådespelarna märks för min egen del framför allt Sif Ruud, denna fantastiska
skådespelerska som kom att influera en hel nation med sin skicklighet. Jag kan
inte påstå att jag känner till så väldigt många fler namn egentligen, kanske
med undantag för Julia Ceasar, men
det är heller inte poängen. Det väsentliga är att det faktiskt skapas en
illusion av att allting är på riktigt med alla de intriger som finns.
Faktum är att jag inte riktigt vet vad mer jag ska
skriva. Det är inte en film jag älskar och inte en jag tycker illa om heller.
Det är inget som får mig att fundera länge efteråt på vad det egentligen är jag
har sett och jag tror inte det är meningen heller. Det är helt enkelt ett
stycke underhållning som varar så länge det varar och så enkelt är det faktiskt.
Man blir på gott humör och råkar man vara bakfull är det ett utmärkt sätt att
hantera bakfyllan!
