The Violent Kind - 2010 - en kanonrulle av the Butcher Brothers

Regi: The Butcher Brothers (Mitchell Altieri, Phil Flores)

2010

Horror

Det är fest hos MC-gänget ”The Crew”. Drickat flödar och de befinner sig långt ute i ödemarken, långt från närmsta civilisation! Cody och Elroy trivs och festar loss. Helt oväntat dyker Codys ex flickvän upp med sin lillasyster. Innan någon vet ordet av har hela helvetet släppts lös och ingen går säker. Och som inte det vore nog får de också besök av några främlingar som ägnar sig åt tidsfördriv av det våldsamma slaget.

Det är faktiskt svårt att skriva ned handlingen till den här filmen med några få ord så att det blir begripligt. Inte ens när man ser den kan man vara helt säker på att det som händer verkligen händer och eftersom man jämför med David Lynch på filmens omslag känns det ganska naturligt. Detta är enbart i positiv bemärkelse. Det finns ju filmer som är helt obegripliga och därmed helt värdelösa. Sen finns det de, som denna, där det obegripliga är en del av processen. När resan mot gåtans lösning blir ett sorts katharsis.

För min egen del kände jag mig aldrig vilseledd från handlingens stig även om den ibland kändes lite onödigt krokig, men det gäller att vara med helt tiden så man inte missar något. Självklart finns det också möjligheter till tolkningar och uppfattningar om vad det egentligen är som händer och vad det är som ligger bakom. Det är en del av själva finessen att inget är solklart och att den egna upplevelsen blir helt unik. Självklart finns det de som tycker det här är en riktigt usel film men jag skulle säga att det rör sig om raka motsatsen.

Det finns gott om tillfällen att hänvisa till andra filmhistoriska verk. Kanske inte La Dolce Vita eller Änglar, Finns dem? men onekligen inom skräckgenren. Själv tänker jag mest på The Evil Dead när jag ser den. Det finns mycket likheter. För det första utspelar den sig ute i ödemarken, kanske inte riktigt i så otillgänglig terräng som i Evil Dead men tillräckligt för att det ska vara omöjligt att ta sig därifrån när bilarna slutar att fungera. För det andra är det något mystiskt som lever i skogarna och för det tredje blir man blodigt besatt av något som inte vill väl. Dessutom finns det mystiska tecken skrivna i blod som känns ockulta. Vi har gärningsmän som känns hämtade ur en Stephen King filmatisering som liknar Sometimes They Come Back och som gestaltas med en sådan glöd att man riktigt rycks med i filmens handling. Man har till och med lyckats få med Ung Rebell i en scen eller två och det tycker jag var bra gjort!

Överlag är det en väldigt blodig film. Det hörs väl nästan på titeln kanske? Men det är inte bara blod och våldsamheter för sakens egen skull (eller också är det precis det det är). Redan i inledningsscenerna blandar man friskt sex och våld på ett innovativt sätt. Det gäller att bryta mot konventionerna samtidigt som man gör allt för att bevara dem. Det är svårt att förklara. Ofta känns det som att man har valt oerhört paradoxalt musik till våldsscenerna, vilket är lite poängen tycker jag. Gärningsmännens rockabilly stil kräver liksom lite speciell musik för att fungera fullt ut.

Hur som helst går filmen mot ett ödesdigert öde. Riktigt hur ödesdigert kan man inte säga förrän filmen i sig är slut. Först då får man den fulla bilden av vad som egentligen är på väg att hända. Det blir lite La Fin Du Absolute Du Monde av det.

8/10

SS Experiment Love Camp - 1976 - Mer sex och nazister

SS Experiment Love Camp

Aka: Lager SSadis Kastrat Kommeandantur

Regi: Sergio Garrone

1976

Drama

I Nazitysklands främsta intresse existerar det ett läger där experimenten uteslutande går ut på att stärka den ariska rasens fortplantning. Detta sker genom olika medicinalsexuella experiment, dvs. impregnering, under olika förutsättningar, av kvinnliga fångar. De manliga befruktarna utgörs av den tyska gräddan av eliten när det gäller soldater. Detta är lägrets officiella uppdrag… Dock finns det ytterliggare en ytterst personlig målsättning, som lägrets kommendant – Överste von Kleiben (Giorgio Cerioni) försöker förverkliga. Detta sker genom olika experiment där lyckade äggstockstransplantationer är vitala för slutresultatet. Allt för att översten så småningom ska kunna lägga sig själv under kniven, och med hjälp av donation från den virilaste soldaten, återställa sin egen manlighet.

Först och främst går det ju inte att låta bli att kommentera nakenheten i filmen. Det känns som om man tar varje tillfälle i akt att visa tuttar och lite buske. Eller rättare sagt, rejält mycket buske, den här filmen gjordes långt för porrtofsarnas tid och det är väl tur det. Det skulle inte bli vidare trovärdigt annars. Detsamma kan gälla flickornas armhålsbehåring, hur oattraktivt det än kan tyckas vara för oss i detta moderna tidevarv, känns det ändå som en del av realismen. Det som dock inte känns vidare realistiskt är att fångarna, statens fiender, får leva under sådana förhållanden som de faktiskt tillåts leva under. Det är ingen brist på mat och de behandlas snarare som gäster än som strikt hållna fångar på ett koncentrationsläger.

                                                          

Under filmens initiala scener går tankarna till den hänsynslösa Men Behind the Sun och dess grymma experiment, men allt eftersom märker man att filmens fokus snarare ligger på sexualitet än på grym tortyr, om än i vetenskapligt intresse. Detta tycker jag är lite synd, för precis som jag skrev i Men Behind the Sun recensionen, behandlar filmen en tid i mänsklighetens historia som är fullständigt avskyvärd, men som under inga omständigheter får glömmas bort eller förringas.

Nu menar jag inte att man direkt bagatelliserar andra världskrigets fasor, men sex är en klart viktigare ingrediens än experimentella hemskheter. Vi har till exempel en orgie i filmens mittenparti som framställs som en smula paradoxal när den ackompanjeras av något som påminner om Santa Claus is Coming to Town.

Dock kan man se likheter med andra filmer där man blandar sex med nazism, såsom Salong Kitty och Ilsa – She Wolf of the SS, man tar varje tillfälle i akt att förlöjliga nazisterna och låta dem förödmjukas genom sexuella avarter. Här tar det sig formen av impotens, vilket givetvis betyder att den mest sympatiske av de tyska soldaterna, ja den enda som visar sig vara någorlunda mänsklig faktiskt, får offra sin manlighet för att återställa överstens. Detta är givetvis ofrånkomligt och ökar tittarens sympati för de inblandade, samtidigt som avskyn mot de ledande personerna bakom experimenten stärks, och trots filmens lättsamma och lätt humoristiska ton finns det ett par sadistiska karaktärer som verkligen tänjer på gränserna, och gör sitt yttersta för att säkerställa att det statistiska underlaget är adekvat för experimentens slutsats.

Polisskolan – 1984 – sent ska syndaren vakna...

Regi: Hugh Wilson

1984

Komedi

Det kanske låter lite märkligt men jag har faktiskt inte sett den här filmen förrän precis nu. Jag vet att jag har sett en eller två av uppföljarna sedan tidigare men alltså inte den första filmen. Lite märkligt tycker jag själv, men så är det. Jag blev faktiskt positivt överraskad. Jag trodde icke för mitt liv att jag skulle skratta så pass mycket åt den. Jag menar, det är ju trots allt väldigt förutsägbara skämt och heller inte riktigt lika ”crazy” som exempelvis Den Nakna Pistolen.

Det behöver det inte vara heller. Det som saknas i galenskap tar man igen med värme. För här är det levande karaktärer som det handlar om. Självklart har man skruvat till dem ganska rejält men det är ändå karaktärer man lätt kan tycka om. Eller tycka illa om för den delen om det är de mindre önskvärda elementen vi talar om. Att dessa får precis vad de förtjänar är viktigt för sympatin och så är det även här. Är någon elak mot våra ”gelikar” kommer de att råka illa ut. Vi skrattar med de något förvirrade aspiranterna men är det någon som skrattar åt dessa tokar måste de straffas på något sätt. Och detta fixar filmskaparna på ett utomordentligt sätt!

Så jag måste väl krypa till korset en smula och inse vad det är som är roligt med dessa filmer, eller åtminstone den här. Den var å andra sida så intressant att jag lär införskaffa resterande delar också vad det lider. Att man i denna fokuserar på själva träningen eller utbildningen på polisskolan är tämligen självklart, jag vet inte riktigt hur man ska klara av att göra en fortsättning, men med tanke på att det finns sex delar till lär man ju ha funnit ut ett sätt. Det ska i alla fall bli intressant att utforska vidare! Det här var klart över förväntan!

7/10