Polisskolan – 1984 – sent ska syndaren vakna...


Regi: Hugh Wilson
1984
Komedi

Det kanske låter lite märkligt men jag har faktiskt inte sett den här filmen förrän precis nu. Jag vet att jag har sett en eller två av uppföljarna sedan tidigare men alltså inte den första filmen. Lite märkligt tycker jag själv, men så är det. Jag blev faktiskt positivt överraskad. Jag trodde icke för mitt liv att jag skulle skratta så pass mycket åt den. Jag menar, det är ju trots allt väldigt förutsägbara skämt och heller inte riktigt lika ”crazy” som exempelvis Den Nakna Pistolen.

Det behöver det inte vara heller. Det som saknas i galenskap tar man igen med värme. För här är det levande karaktärer som det handlar om. Självklart har man skruvat till dem ganska rejält men det är ändå karaktärer man lätt kan tycka om. Eller tycka illa om för den delen om det är de mindre önskvärda elementen vi talar om. Att dessa får precis vad de förtjänar är viktigt för sympatin och så är det även här. Är någon elak mot våra ”gelikar” kommer de att råka illa ut. Vi skrattar med de något förvirrade aspiranterna men är det någon som skrattar åt dessa tokar måste de straffas på något sätt. Och detta fixar filmskaparna på ett utomordentligt sätt!

Så jag måste väl krypa till korset en smula och inse vad det är som är roligt med dessa filmer, eller åtminstone den här. Den var å andra sida så intressant att jag lär införskaffa resterande delar också vad det lider. Att man i denna fokuserar på själva träningen eller utbildningen på polisskolan är tämligen självklart, jag vet inte riktigt hur man ska klara av att göra en fortsättning, men med tanke på att det finns sex delar till lär man ju ha funnit ut ett sätt. Det ska i alla fall bli intressant att utforska vidare! Det här var klart över förväntan!


7/10