The Expedables 3 – 2014 – Idel stora namn

Tja, vad ska man säga om det här då? Har vi inte redan sett allt som den här filmen har att erbjuda? Den enkla sanningen och svaret på den frågan är förstås JA! Låt vara att man här har lyckats få med Harrison Ford och Mel Gibson i rollistan. De sköter sig precis lika bra som man kan förvänta sig. Det gör också Wesley Snipes som också är med. Övriga roller besätts som vanligt av Sylvester Stallone, Jason Staham, Dolph Lundgren, Jet Li och Arnold Schwarzenegger. Bruce Willis återfinns däremot inte såsom han har gjort i de två tidigare filmerna. Jag har egentligen ingen åsikt om det. Det är Harrison Ford som har tagit över funktionen och det funkar för mig.

Alltså idel stora namn men det har vi ju å andra sidan vant oss vid sedan de två tidigare filmerna. Bara stora namn gör ju som bekant ingen film, det krävs någon form av handling och eftersom det här är en högexplosiv actionfilm behövs det också tilltalande actioneffekter, explosioner och massor av skjutvapen.

För min del fallerar filmen på alla plan utom just kända namn i rollistan. Det är en ganska tråkig story, skådespelarna känns ganska trötta och det exploderar på tok för mycket för att det ska vara underhållande att se på. Bara action för dess egen skull är inget jag förespråkar.

I enkelhet handlar det om att gänget, som förstås är ute på uppdrag stöter på Conrad Stonebanks som spelas av Mel Gibson. Snart står det klart att det är skurkarnas skurk och att det dessutom finns en historia mellan honom och ledaren för gänget, Barney Ross (Stallone). Riktigt vad kommer förstås inte fram förrän senare men det är inte alltför svårt att räkna ut hur det ligger till. Överhuvudtaget är det en ganska förutsägbar film, även med actionfilmsmått mätt.

Hur som helst ska Barney ge sig efter skurken och skaffar för det personliga uppdragets skull nu personal. Låt oss säga att det inte går helt smärtfritt. Han kommer att behöva all hjälp han kan få och under tiden smäller det omkring honom. Vi kan alla räkna ut hur det kommer att gå…

Överlag en ganska trött film alltså. Det smäller och exploderar men det räcker inte. Historien är tråkig och karaktärerna får inget utrymme att jobba på klichékomiken heller.

4/10

Inför Expendables 3

	Expendables 1	Expendables 2	Expendables 3
Sylvester Stallone	X	X	X
Jason Statham	X	X	X
Jet Li	X	X	X
Dolph Lundgren	X	X	X
Eric Roberts	X
Randy Couture	X	X	X
Terry Crews	X	X	X
Steve Austin	X
Mickey Rourke	X
Bruce Willis	X	X
Arnold Schwarzenegger	X	X	X
Chuck Norris		X	X
Jean-Claude Van Damme		X
Harrison Ford			X
Mel Gibson			X
Robert Davi			X

Det är knappt ens jag orkar kommentera detta…

För mig känns det lite som att det är ett sätt att söka uppmärksamhet men vem vet, det kanske verkligen är så som aftonbladet beskrivet det. Läser man lite mellan raderna kan man lätt få intrycket att Bruce Willis och Sylvester Stallone inte riktigt drar åt samma håll. Dock kan man konstatera att Harrison Ford vore en frisk fläkt i Expendables 3 eller vilken annan film som helst för den delen!

Recension: Sylvester Stallone i fjärde filmen - RAMBO - 2008

Rambo

Aka: Rambo IV

Regi: Sylvester Stallone

2008

Action

Vietnamveteranen John Rambo har åter igen dragit sig undan den västerländska civilisationen och slagit sig ner i Thailand. Där ägnar han sin tid åt att fånga giftiga ormar för den lokala underhållningsmarknaden. Naturligtvis inbringar detta honom så pass mycket inkomst att han klarar sitt uppehälle och mycket mer än så kräver han inte. Men friden bryts när några missionärer söker upp honom med hopp om att han ska hjälpa dem att ta sig in i det krigshärjade grannlandet Burma med sin båt. Rambo avböjer naturligtvis den första inviten men blir senare övertalad av gruppens enda kvinna, som han av någon anledning får respekt för. Självklart hinner inte missionärsteamet mycket mer än iland förrän de fångas mitt i oroligheterna. Detta föranleder naturligtvis räddningsuppdraget, där Rambo än en gång blir indragen. Hans uppgift är att ta soldater till den plats där han senast såg missionärerna, men nu är det personligt och Rambo tänker inte lämna saken i händerna på soldaterna. Inget kan få honom att inte delta och blodbadet kan börja…

För de som har sett Rambo 2 och Rambo 3 känns det grundläggande upplägget inte särskilt långsökt eller revolutionerande. Snarare är det väldigt bekant, men det funkar och det ger en ursäkt att berätta ytterligare en historia om dödsmaskinen John Rambo som ”klarar biffen”, eller ”räddar dagen” eller hur man nu vill uttrycka det.

                                              

Actionvärdet är högt och våldet är stundtals väldigt närgånget och knappast jämförbart med någon av de tidigare installationerna i serien. Stallone, som själv står både bakom och framför kameran den här gången, sköter sig och ger sin karaktär precis rätt minspel, eller kanske avsaknaden av minspel då det faktiskt, i mångt och mycket, handlar om, åtminstone till det yttre, avsaknad av känslor. Att ta till ord som iskall, cool och kylig känns väldigt adekvat när man beskriver hans rollkaraktär.

Men om Rambo framställs som den stora amerikanska antihjälten, som bara slåss för sin personliga del och som sedan länge vägrat att delta i den amerikanska patriotismen, så framställs den store fienden, arkitekten bakom grymheterna mot civilbefolkningen som missionärerna initialt ger sig ut för att beskydda, som dess raka motsatts. En grym och hänsynslös diktator som enbart har sina personliga intressen i första rummet. Dessutom har man lagt till det enda som fortfarande tycks vara riktigt vidrigt i dagens samhällsklimat i hans karaktär, nämligen pedofili. Så skulle vi inte tycka tillräckligt illa om honom för hans krigsbrott, så ställs saken bortom allt tvivel med detta tilltag. Jag kan tycka att det är att göra saken lite väl lätt för sig, fast å andra sidan är det något som inte är särskilt framträdande i filmen och råkar man titta bort (eller ner i godispåsen) så är det lätt att man missar det.

Nåja, det är mycket pang-pang, som jag var inne på i början, och det blir lite platt. Karaktärerna är inte tillräckligt intressanta även om det finns en del tillfällen när man riktigt myser. Till exempel när Rambo tillrättavisar de stridssugna soldater som satts in för räddningsuppdraget. Det är uppenbart att de inte har en aning om vad de snackar om, medan Rambo, som alla vet, har upplevt verkligheten både en och två gånger.

Så var det där svåra med att beskriva filmslut utan att avslöja för mycket… Det är nämligen så, att även om filmen lider av en del problem längs vägen så rättar slutet till detta och gör att hela filmserien får en värdig avslutning. Samtidigt gör man del två och tre till de filmbagateller de egentligen är i sammanhanget, och ger tittare också möjligheten att hoppa över dessa i den kontinuitet handlingen utspelar sig i och som fick sin början för tjugofem år sedan. Det är som sagt svårt att beskriva, så min rekommendation måste naturligtvis vara att man, om man funnit intresse i de tidigare delarna, investerar även i denna för att ta del av de rörande slutscenerna.

Recension: Bullet to the Head – 2012

Jag gick under många år och trodde att Sylvester Stallone bara vara en stolle som gjorde puckande roller som var lika puckade som han själv. Det var inte förrän senare som jag upptäckte att han faktiskt hade skrivit en hel del filmer själv, några av de mest uppskattade dessutom. Till råga på detta är han heller inte ovan att regissera. Det var bara att konstatera att det fanns mer bakom fasaden än vad man (jag) trodde. Senare upptäckte jag också att han faktiskt inte är så usel skådespelare heller. Det var väl i och med de otypiska rollerna kanske, som målvakt i fotbollskrigsfilmen Victory eller i kultfilmen Death Race 2000 som han fick spela ut ett annat register än de typiska dekadenta polisrollerna eller actionhjälten.

Här spelar han tuffing, men han är i alla fall inte polis utan hårdför hitman och regin står Walter Hill för, han som gjorde The Warriors någon gång i forntiden och som jag tror är mest känd för 48 Timmar med Eddie Murphy. Det är hård action och det är väl i och för sig inget vi inte har sett tidigare men det är bra underhållning och lite kul twist är det att han här slår ihop sig med en polis för att leta upp gemensamma fiender. Det är ju faktiskt lite som 48 Timmar slår det mig nu. Fast sett ur bovens perspektiv istället för tvärtom som i 48 Timmar.

Det är en kul blandning av dialog och action, riktigt tuff och skoningslös action skulle jag vilja säga. Det är inte det att blodet skvätter omkring utan att det inte riktigt finns någon flykt från det. Ändå han man lyckats få till lite humor i dialogen och i situationerna också. Det är som sagt inget nytt och revolutionerande men klart underhållande och vem har dött av lite hjärndöd action?

6/10

CDON
Discshop
Ginza

Recension: The Exendables 2 – 2012

Gillade man första filmen har man mer av samma vara här! Där skulle egentligen recensionen kunna sluta för så enkelt är det egentligen. Det är underhållande hjärndöd action som inte skäms för att använda sig av klichéhumor och oneliners när det behövs. Men trots att den är med glimten i ögat och med blinkningar till äldre filmer blir det aldrig tramsigt.

Sedan förra gången har man dessutom tryckt in ett par actionskådisar till. Man nöjer sig inte bara med Sylvester Stallone, Jason Statham, Jet Li, Dolph Lundgren, Bruce Willis och Arnold Scwarzenegger. Som antagonist har man tagit in Jean-Claude Van Damme och så har vi som extra grädde på moset även Chuck Norris i en mindre roll. Det hindrar dock inte att man lyckas få med en Chuck Norris fact i manuset. En kul gliring helt enkelt. Vilken av alla de ”fakta” som finns om Chuck Norris får du se när du ser filmen!

Handlingen är inget man behöver lägga tid på att varken förklara eller veta om innan man ser filmen. Det som trots allt finns där skulle lätt kunna rymmas på baksidan av en tändstisksask i alla fall. Att skjuta mycket, explosioner och springa runt är i stället filmens epitet.

Action!

6/10

Recension: The Expendables

Det känns som om jag gått in för ganska många filmer på senaste tiden med alldeles för höga förväntningar. Det här är ytterligare en film i raden som jag hört mycket gott om (men också en del dåligt) och rollistan är verkligen imponerande. Inte några briljanta karaktärsskådespelare kanske, men för en actionfilm nöjer jag mig med namn som Sylvester Stallone, Eric Roberts, Jet Li, Dolph Lundgren, Jason Statham, Arnold Schwarzenegger och Bruce Willis. Dessutom har jag säkert glömt bort någon i min uppräkning. Men man ska vara på det klara med att vissa av namnen inte är med särskilt mycket, Schwarzenegger och Willis har till exempel helt meningslösa roller som knappast hade behövts om det inte vore att just de hade spelat dem. Större cameos kan man säga kanske, ett par tre repliker eller så. Och visst är det en actionfilm, det råder ingen tvekan om det. Den är till och med ganska underhållande längs vägen och det är väl tur det för någon större handling är det inte frågan om. Jag vet knappt vad den handlade om efter att jag sett klart den om jag ska vara lite elak. Men replikerna är småkul och hela filmer dryper av macho bullshit vilket förmodligen är ungefär vad som var meningen med den. Stallone har varit med och skrivit den samt står för regin och det funkar väl så där. Underhållande och kul för stunden, men bra? Nja… 

6/10

Nighthawks - 1981 - Stallone och Hauer!

Av någon anledning hade jag tills helt nyligen missat den här. Inte för att jag är något större fan av Sylvester Stallones alla filmer, men jag har däremot en bakgrund som stort fan av Rutger Hauer, som ju spelar skurken, sedan hans definitiva genombrott med liftaren 1986. Men det här var inte någon av hans bästa prestationer, och definitivt inte bästa heller, han verkar göra en poäng av att behålla samma ansiktsuttryck genom hela filmen och inget kan få honom att ändra på detta heller oavsett vilka tragedier som inträffar. En katt och råtta lek mellan terrorist och polis utlovas om man läser handlingen och det är väl förvisso sant men det blir en medioker sådan som möjligen duger för en stunds förströelse, men utan att lämna några bestående intryck. Intressant är att återse min gamle favorit StallonesPersis Khambatta i en liten roll som terroristens medhjälpare och Joe Spinell (Maniac) som polischef. Jag undrar förresten inte om det inte är han som är den bästa skådisen här…– 5/10