Jag har mången gång varit lyrisk över Mario Bava, eller hans filmer förstås.
Men sanningen är den att fast jag äger en hel del av dem har jag trots allt
många kvar att avnjuta. De flesta av de jag hittills har sett har hamnat inom
skräcksfären, eller bra nära i alla fall. ABay of Blood, Baron Blood och Blood and Black Lace som jag alla har
skrivit om innehåller ond bråd död, övernaturligheter och mycket blod. Fast det
är klart Blood and Black Lace
sneglar ju åt thillerhållet liksom RabidDogs. Planet of the Vampires får
sägas vara Science Fiction och The Whipand the Body lutar åt erotik, rätt skruvad erotik men i alla fall. Det slår
mig att jag faktiskt inte skrivit om Black
Sabbath och Black Sunday, två
filmer som jag verkligen avgudar! Nåja, det blir att göra något åt den saken
inom en snar framtid!
Mitt i all denna spänning finns också den här filmen, Knives of the Avenger. Jag visste först
inte vad jag skulle tro om den. Jag hade ingen anledning att tro att den inte
skulle hålla hög klass, men jag visste inte riktigt i vilken genre jag skulle
placera den. Är det en Barbarfilm? Peplum? Äventyr? Fantasy? Det var inte helt
självklart och det är inte helt självklart efter att jag nu har sett den
heller.
Det är inte så att den utspelar sig i ett fantasiland och
den magi som finns är mycket sparsam, nästan försumbar. Visserligen är inte
magi en nödvändighet för fantasygenren men det är ändå en ingrediens som trivs
väldigt bra i den kontexten. Det finns inte ett spår efter någon mytologi och
den utspelar sig ingalunda i en miljö där sådan borde brukas heller. Åtminstone
inte grekisk/romersk sådan. Och barbargenren kan vi också lämna därhän, det
finns visserligen scener och historia som skulle kunna passa in men filmen
innehåller inga muskelknuttar och inte någon lättklädd kvinnlig fägring heller,
i synnerhet inte av amazontyp.
Men vad är det då? Handlingen kretsar kring hämnd och
åter hämnd men också om försoning och öde. Det är en synnerligen seriös film
och det finns inte mycket av de kalkonvärden vi allt som oftast förknippar
filmer som handlar om onda kungar och de som försöker att störta dem. Den här
filmen går djupare. Det är ingen saga, det är riktiga människor det handlar om.
Där är kanske skillnaden. Och så stilen förstås. Det är klart att det är
överdrivet för dramaturgins skull men jag ser det här mer som en vikingafilm,
eller en förklädd western. Det känns nämligen som att den har betydligt mer
gemensamt med filmer som A Fistful of
Dollars än Conan och Barbarian Queen. En lämplig
referenspunkt vore kanske den isländska Korpen
Flyger. Ja så är det. Korpen Flyger,
fast som western..!
7/10
