Jag – en Kvinna
Aka: Jeg – en kvinde
Regi: Mac Ahlberg
1965
Drama/Erotik
Siv är en mycket sexuell varelse och trots att hon är kvinna bejakar
hon sin sexualitet. Men inte nog med det, hon kommer också från en strikt
religiös familj. Hennes pojkvän vill vänta till efter giftermålet men hon inser
snart att hon inte kan förmå sig till att leva ett monogamt förhållande, och
allt eftersom hon erövrar mäns hjärtan har hon också en tendens att krossa dem.
Hon är inte intresserad av giftermål trots att karlarna är som tokiga i henne
och friar till henne efter bara några veckor till samman. Till slut träffar hon
en karl som inte är som de andra. Han är inte ute efter ett varaktigt
förhållande utan är, som hon, endast ute efter att leva ut köttets passioner.
Ska sanningen farm så hade jag
faktiskt inte särskilt höga förväntningar på den här filmen. Jag har sett någon
eller några filmer med Mac Ahlberg som regissör sedan tidigare, men inte många,
så jag borde ha varit beredd på ungefär vilket upplägg filmen skulle ha. Att
det skulle röra sig i de mer erotiska kvarteren var förstås väntat men jag hade
inte räknat med att det skulle vara en så närgången film. Det är i första hand
drama och det förekommer inget explicit snusk i den, frånsett några nakenscener
förstås. Men ändå lyckas Mac fånga den sexuella känslan. Den är närvarande som ett
skimmer genom hela filmen. Det är visserligen uttalat att det handlar om sex,
men det kan det ju göra utan att stämningen för den sakens skull dryper av
sexualitet. Ingen har varit bättre än Essy
Persson på att gestalta lidelsefull kättja!
Det som drar ned filmen en smula
är dialogen som under stundom känns oerhört styltat och konstgjord. Hade det
inte varit för detta lilla misstag skulle filmen kanske till och med ha kunnat
passa utan en enda invändning. Det är lite för mycket teatersvenska över det
ibland samtidigt som man inte drar sig för svordomar i några replikskiften. Det
är som om man blandar 30-tal men det 60-tal när filmen faktiskt är gjord.
Skådespelarinsatserna i sig kan
jag inte invända emot. Essy Persson
är, som redan sagts, magnifik i rollen som Siv. Karlarna hon får ihop det med
är även dem bra men de har inte riktigt den rollkaraktär som gör att de behöver
vara lika intima med kameran. Det är runt Essy
allt kretsar!
Detta får mig att dra några
slutsatser som känns lika aktuella nu som de var på 60-talet. Kanske ännu mer
aktuella nu faktiskt. Det här med kvinnlig sexualitet är fortfarande ett
tabubelagt område på många sätt. Att som kvinna bryta mot den utstakade
könsrollen och ta för sig är inte accepterat. Trots att båda könen har drifter
ska det ena kuvas… jag får inte riktigt ihop det. Jag ser i alla fall det här
som ett inlägg i debatten oavsett om det var filmens tanke eller inte. För vill
man kan man förstås se filmen som en ren exploatering, det vore väl i så fall
den lättaste vägen att gå. Att inte bekymra sig om underliggande budskap och
endast njuta av den kvinnliga fägring filmen bjuder på. Jag, som inte riktigt
tycker om att ta denna – enklare väg – ser det som en riktigt bra och
meningsfull film! Vad tycker du?
8/10
