Recension: Two Thousand Maniacs - 1964

Two Thousand Maniacs

Regi: Herschell Gordon Lewis

1964

Horror

Sex personer luras in i staden Pleasant Valley inför hundraårsfesten. De intet ont anande genomresande inser snart att staden är full av galningar och att de kommer att få stora problem med att komma levande därifrån. Med Sydstatsflagan i topp kommer den ena efter denna andra galna (och dödliga) traditionen till liv. En efter en går de sin våldsamma död till mötes. Att fly visar sig vara lättare sagt än gjort.

Jag har faktiskt lite svårt att se storheten i Herschell Gordon Lewis filmer, mannen som fått epitetet Godfather of Gore i det stora landet i väster. Vi européer brukar väl annars tillskriva denna titel till Lucio Fulci men Lewis var onekligen tidig med att göra filmer med mycket blod och tarmar i. Jag klagar inte men jag tycker att det är en ganska rejäl klasskillnad mellan det vi i Europa blivit vana vid tack vare italienarna på 70-talet jämfört med det här. Det är ingen tvekan om att det är morbid film osv. men det känns som att det inte riktigt är på allvar. Man kan förstås diskutera hur mycket man egentligen ska ta de italienska filmerna på allvar också men det finns ändå en helt annan atmosfär i dessa.

Här är det frågan om genuint usla skådespelare som spelar över så det står härliga till. Faktum är att det är ganska charmigt även om det är tröttsamt i längden. Historien i sig är så puckad och skruvad att den faktiskt blir underhållande och det finns en skön stämning över uselheten. Allt detta kan man förstås tillskriva kalkonvärden som ju förutsätter att det är allvarsamt gjort men också totalt misslyckat. Men jag är inte så säker på att det här inte är gjort med glimten i ögat. Och jag är inte säker på motsatsen heller. Det skulle lika gärna kunna vara på både det ena och andra viset och kanske får man nöja sig med att njuta av uppfinningsrikedomen i dumheterna. För det är faktiskt ganska kul emellanåt.

Jag tänker inte sätta ett betyg på den här filmen eftersom det i så fall skulle bli ganska missvisande. Sätter jag ett högt betyg beroende på kalkonvärden blir det fel och sätter jag ett lågt med tanke på de tekniska aspekterna blir det lika fel. Jag nöjer mig med att konstatera att det är våldsamt, understundom väldigt blodigt och fullständigt bisarrt. Det roliga med filmer av den här typen, oavsett om de är signerade av föregångare såsom Gordon eller inte, är vilken uppfinningsrikedom de har blandat in i manusen. Det torde inte ha kostat många kronor att producera den här filmen (eller Gordons andra filmer) men med tanke på att den fortfarande cirkulerar i diskussioner på olika kultfilmsforum runt om i världen måste man väl konstatera att något har åstadkommits med filmen.

Gillar man korkad handling med lite våldsamheter och blod i stora lass lär man tycka om det här också!