Idag i filmhistorien...

... skulle den skulle effektmakaren Ray Harryhausen ha fyllt 93 år!

Recension: Jason and the Argonauts - 1963

Jason and the Argonauts

Aka: Jason and the Golden Fleece

Regi: Don Chaffey

1963

Fantasy

Enligt legenden skulle Kung Pelias störtas av sonen till den man han själv bragt om livet för att bli kung i Iolchos (Thessalien) och när han en dag räddas ur floden av en okänd yngling känner Kungen genast igen profetian. Ynglingen har bara en sandal och kan inte vara någon annan än spådomens baneman - Jason. Med list och utan att avslöja sin identitet förmår dock Kungen Jason att åka till världens ände för att hämta det gyllene skinnet, något som borde vara ett fullständigt omöjligt uppdrag. Han menar att inte ens Kungen av Iolchos kan ifrågasätta hans rätt till tronen om han lyckas med en sådan bedrift.

Det här är alltså en av de klassiska grekiska sagorna. Vissa menar att den här överskuggar alla de andra på grund av den rikliga förekomsten av hjältar och då naturligtvis med hjältarnas hjälte Herakles i spetsen. Personligen anser jag inte att man kan sätta någon av sagorna framför de andra. De kompletterar varandra och allt som oftast blandar man också ihop dem i filmatiseringarna. Något som genomsyrar i stort sett samtliga av dessa sagor är dock att oavsett hur djärv och modig hjälten är, kommer Gudarnas bestraffning som ett brev på posten till dem som visar sig arroganta mot Gudarna, eller bryter sina heliga löften.

Men som tur är behöver man inte vara superinsatt i de grekiska sagorna för att uppskatta den här. Är man bara lite lagom road av 60-tals fantasy och peplum (en benämning på de klassiska italienska svärd-och-sandalfilmerna) kommer man garanterat att uppskatta den här också. Den är mycket välgjord för sin tid och effektmakaren Ray Harryhausen betraktar den som sitt bästa arbete. Givetvis måste man komma ihåg att stopmotionsekvenserna är från 60-talet och ingalunda kan jämföras med dagens datoranimerade effekter, men dessa är å andra sidan sällan så verklighetstrogna, om än mindre ryckiga, som traditionell teknik ändå.

Ett par fantastiska scener innefattar t.ex. några skellett som uppenbarligen har inspirerat Sam Raimis senare äventyrs-splatter-komedi - Army of Darkness och den jättelika bronsstatyn Talos som kommer till liv. Självklart finns det också andra storslagna händelser och vidunder, där man kanske främst lägger märke till den legendariska Hydran (som i och för sig lär ha varit en drake just i den här sagan, men det är ju mindre viktigt).

Självklart handlar dock filmen mer än bara om specialeffekter och dessa tar heller aldrig överhanden utan ger bara extra krydda. Filmens handling och det spännande episka äventyret står i centrum och förutom själva argonauterna får vi också följa Gudarna Zeus och Hera som i sin tur följer hjältarnas resa med stort intresse. Detta ger filmen ytterliggare en dimension eftersom det trots allt är Gudarna som styr människornas värld och det ger dessutom filmen tillfälle att berätta historien ur flera perspektiv.

Det här är något jag helt klart rekommenderar då jag anser den vara i sin genres toppskikt och en film som jag anser bör stå i varje filmälskares hylla!

Recension: Clash of the Titans (1981)

Det här är förstås en klassisk historia även om den, så vitt jag vet, tar sig en del friheter jämfört med den mytologiska förlagan. Det är också en klassisk film förstås och en med effekter av den legendariske Ray Harryhausen. Men även hur mycket jag än beundrar hans visuella effekter i Jason and the Argonauts från 1963, känns det inte helt rätt här. Filmen är från 1981 och är lite för ny för att kunna fungera med den typ av handgjorda effekter som Ray Harryhausen innebär. Detta drar förstås ner betyget en hel del även om dess givna plats i filmhistorien inte kan ifrågasättas. Miljöerna är som regel mycket bra och jag har heller inget att klaga på när det gäller skådespeleriet. Överlag blir dock filmen lite seg och de visuella stop-motion effekterna irriterande.

5/10