Recension: Timber Falls

Timber Falls – Med mina förutfattade meningar antog jag att det här skulle vara en ganska ordinär halvskräckis i kölvattnet av Wrong Turn eller nyinspelningen av The Hills Have Eyes, filmer som i sin tur kanske har en del att tacka Motorsågsmassakern för. Och man kan väl kanske inte säga att den kommer i närheten av dem heller. Dessutom refererar man till I Know What You Did Last Summer på baksidan och det är väl inte direkt min favoritfilm när det gäller effektiva skräckfilmer. Med andra ord så var jag aningen skeptisk! Men omslaget är tilltalande och oavsett hur dumt det låter så anser jag mig har utvecklat någon form av sjätte sinne när det gäller att döma filmen efter omslaget. Det stämmer naturligtvis inte fullt ut men en generell vägledning brukar man kunna få i alla fall. Det visar sig att filmen var riktigt bra faktiskt, det är kanske inte den mest nyskapande filmen som har gjorts men det är inte sedvanligt inavel i centrum även om familjen som ligger bakom våldsdåden inte är helt mentalt friska. De religiösa bitarna är betonade och det är ett grepp som jag verkligen gillar, hur mycket man kan justifiera om man bara är fullständigt övertygad om att man följer bibelns ord och att det som står i bibeln verkligen är ämnat at tolkas så som man är övertygad om. Religiös fanatism med andra ord. Jag finner att handlingen är mera motiverad i den här filmen än många andra där människor försvinner i vildmarken bara för att finna sig fångade hos en galen familj, med eller utan kannibalistiska tendenser. Den är ganska välspelad och har en iskall rå stämning över sig. 

7/10

Recension: V for Vendetta

V for Vendetta – Jag såg aldrig den här filmen under den västa hypen och faktum är att när jag nu äntligen har sett den så är jag ganska besviken. Jag hade förväntat mig en film med snygga effekter a la The Matrix, eftersom man på omslaget gör en poäng av att poängtera att det är samma upphovsmän, åtminstone i någon mån. Jag inser förstås att det handlar om försäljningstricks men jag tycker ändå att det är lite falsk marknadsföring. Och filmen är absolut inte dålig, den är bara inte riktigt det jag förväntade mig. Det finns flera underliggande metaforer som kanske är intressantare än en rättfram actionfilm egentligen. Men faktum kvarstår, jag tycker filmen är aningen tråkig och lyfter aldrig tillräckligt mycket så att den blir trollbindande eller intressant. Skådespelet, i synnerhet från Natalie Portman kan man inte klaga på. Men det känns som sagt som att det saknas något för att lyfta filmen till den allra yttersta nivån. Underhållande för stunden men inte mer. 

6/10

Storm - 2005 - Imponerande inledning

Efter de första inledande och mycket imponerade scenerna var jag beredd att utdela ett mycket högt betyg åt den här filmen! Det är en mycket actionfylld sekvens som luktar hur mycket Hollywood som helst och faktiskt är riktigt snygg! Tyvärr byter filmen karaktär efter detta och blir något den initialt inte var. Jag vill inte påstå att det blir en dåligt genomförd film, men den får en annan stil och inriktning och flyr bort från det som från början greppade tag i mig så hårt. Det som återstår är en mycket metaforisk film och det är lite synd att man nöjer sig med det. Man kan visserligen argumentera för att det är ett genomtänkt manus med flera bottnar men jag tycker snarare att man gör det lite lätt för sig. Det är tämligen uppenbart vart det till slut barkar och man serverar allt för mycket information på silverfat för min smak. Det som började helt suveränt decimeras till slut till något som inte når ett slutbetyg högre än ”helt ok”.  

6/10

A virgin among the living dead - 2003 - Erotik och levande död

A virgin among the living dead

Regi: Jess Franco

2003

Horror

Christina letar efter ett gods som ska ligga i trakten, hennes fars sista vilja och testamente ska läsas upp där. Hon plågas av mardrömmar och tror att hon håller på att bli tokig. Ju mer hon forskar och ju närmare sanningen hon kommer desto mer inser hon att alla hennes släktingar på godset är döda och att hon själv sitter fast i en värld av galenskap och sataniska riter.

En film som känns tydligt inspirerad av Robert Weine’s klassiker Das Kabinett Des Dr Caligari från 1920. Till en början är det en ganska tråkig historia om en flicka som beger sig till en herrgård för att hennes pappas testamente ska läsas upp på denna plats. Släkten visar sig sedermera vara död, detta klargörs tydligare och tydligare.

Trots att titeln nästan insinuerar nakenhet upptäckte jag också något mycket märkligt när jag såg på filmen, inte en enda nakenscen, något mycket ovanligt när det är Jess Franco som står för regin. Han är ju känd för att oftare ha med nakenhet för nakenhetens egen skull, än för att det egentligen tillför handlingen något extra. Fast det är klart, hans filmer brukar ju ofta behandla teman där nakenhet är en naturlig del av vardagen. Ofta brukar hans filmer också innehålla någon form av kvinnoförakt eller en, låt oss säga ”annorlunda” kvinnosyn.

Filmen är inte speciellt välskriven och Jess Franco är väl egentligen inte mycket till regissör. Han brukar på sin höjd kunna höja intresset med några nakna kvinnobröst eller liknande, framför allt gäller väl det i hans många kvinnoförnedrande filmer såsom t.ex. Sadomania och Ilsa: The Wicked Warden. Men inte här alltså, istället får vi följa en drömsekvens där zombies jagar den vackra oskulden om och om igen. Något som naturligtvis var billigare än att filma flera olika scener med samma tema.

När filmen börjar närma sig sitt slut och man många gånger funderat på att stänga av eländet börjar det intressanta. Twist på twist börjar uppenbara sig och det man först tog för absolut sanning eller en dröm sekvens ställs på ända, eller åtminstone får sin förklaring. Eller får det det? Den ena förklaringen vederlägger den andra och till slut vet man inte vad man ska tro. En sak är i alla fall tämligen säker, det räcker att se denna film en gång…

Recension: Tekken

Tekken – Den här filmen bygger tydligen på ett TV/Datapel, som jag för övrigt aldrig har spelat men det är ju inget ovanligt. Upplägget är klassiskt och har väl funnits i spelvärlden de senaste tjugo åren eller så. Jag minns arkadspel från min ungdom med liknande handling i alla fall. Det anordnas en stor turnering där mästare med olika stilar ska slåss mot varandra tills endast en återstår. Naturligtvis ligger det en ondskefull organisation – Tekken, bakom alltihop. Fast riktigt ondskefullt är det inte för man har lyxat till det med lite interna stridigheter – en inre maktkamp om man så vill. Hur som helst så går det precis som man tror och det gör faktiskt ingenting. Jag hade till och med blivit besviken om filmen inte hade följt mönstret till punkt och pricka. Själva samhällstrukturen består att ett fåtal större företag, inte olikt The Running Man, Rollerball eller The New Gladiators, som styr världen. In i tävlingen kliver en outsider som ingen egentligen tror på men som… ja, ni förstår. Han är förstås mycket bättre än vad han först verkar vara och sätter de andra på plats. Och så lever de lyckliga i alla sina dagar – eller något sådant. Kul fighter, några skojiga miljöer och inga överraskningar ger en rätt så underhållande film för stunden. 

6/10

Recension. Hunt to Kill

Hunt to Kill – Det här var ingen film att jubla över någon gång egentligen, men den har åtminstone underhållningsvärde – dock av fel anledning. Den är inte genomusel, men sälla har jag sett en film där man misslyckas så kapitalt med spänningen. Den har också alldeles fullt med logiska luckor och konstigheter som känns väldigt märkliga. Karaktärernas motivationer och val känns väldigt fel vid flera tillfällen. Och det är som sagt inte bra, men framåt slutet, blir det lite för mycket av det hela. Alla klichéer i boken spelas upp, nästan på samma gång. I alla fall i följd och det blir bara lite för mycket. 

3/10

Recension: Valentine’s Day

Valentine’s Day – Den här filmen skryter med att ha nitton stjärnskådespelare och det är onekligen en hel del kända namn, så många att jag inte ens tänker räkna upp ett enda av dem. För jag vet helt enkelt inte vilka av dem jag ska välja i så fall. Filmen handlar ungefär om det som det låter som, vad man gör på alla hjärtans dag, om uppvaktningar, om relationer som brister och om förhållanden som håller mot alla odds. Den är fragmenterad och berättar flea olika historier som sedan vävs samman med de olika karaktärerna. Så långt är allt frid och fröjd, men jag tycker man slarvar bort lysande premisser! Det är svårt att hålla reda på de olika karaktärerna och deras inbördes förhållande, man har gjort det alldeles för rörigt för sig. Var och en av historierna är det inget fel på men det blir ingen riktig helhet av det. Och med tanke på att hela filmen känns som en blekare kopia av Love Actually kan jag inte påstå att den är särskilt originell eller nyskapande heller. Men för all del, den sista halvtimmen eller så höjer upp den och den blir faktiskt bitvis riktigt rolig. Tyvärr förmår inte sensmoralen och sentimentaliteten komma upp i riktigt samma klass. 

6/10