Recension: Tekken



Tekken – Den här filmen bygger tydligen på ett TV/Datapel, som jag för övrigt aldrig har spelat men det är ju inget ovanligt. Upplägget är klassiskt och har väl funnits i spelvärlden de senaste tjugo åren eller så. Jag minns arkadspel från min ungdom med liknande handling i alla fall. Det anordnas en stor turnering där mästare med olika stilar ska slåss mot varandra tills endast en återstår. Naturligtvis ligger det en ondskefull organisation – Tekken, bakom alltihop. Fast riktigt ondskefullt är det inte för man har lyxat till det med lite interna stridigheter – en inre maktkamp om man så vill. Hur som helst så går det precis som man tror och det gör faktiskt ingenting. Jag hade till och med blivit besviken om filmen inte hade följt mönstret till punkt och pricka. Själva samhällstrukturen består att ett fåtal större företag, inte olikt The Running Man, Rollerball eller The New Gladiators, som styr världen. In i tävlingen kliver en outsider som ingen egentligen tror på men som… ja, ni förstår. Han är förstås mycket bättre än vad han först verkar vara och sätter de andra på plats. Och så lever de lyckliga i alla sina dagar – eller något sådant. Kul fighter, några skojiga miljöer och inga överraskningar ger en rätt så underhållande film för stunden. 

6/10