Recension: Valentine’s Day



Valentine’s Day – Den här filmen skryter med att ha nitton stjärnskådespelare och det är onekligen en hel del kända namn, så många att jag inte ens tänker räkna upp ett enda av dem. För jag vet helt enkelt inte vilka av dem jag ska välja i så fall. Filmen handlar ungefär om det som det låter som, vad man gör på alla hjärtans dag, om uppvaktningar, om relationer som brister och om förhållanden som håller mot alla odds. Den är fragmenterad och berättar flea olika historier som sedan vävs samman med de olika karaktärerna. Så långt är allt frid och fröjd, men jag tycker man slarvar bort lysande premisser! Det är svårt att hålla reda på de olika karaktärerna och deras inbördes förhållande, man har gjort det alldeles för rörigt för sig. Var och en av historierna är det inget fel på men det blir ingen riktig helhet av det. Och med tanke på att hela filmen känns som en blekare kopia av Love Actually kan jag inte påstå att den är särskilt originell eller nyskapande heller. Men för all del, den sista halvtimmen eller så höjer upp den och den blir faktiskt bitvis riktigt rolig. Tyvärr förmår inte sensmoralen och sentimentaliteten komma upp i riktigt samma klass. 

6/10