Recension: Hands of Steel - 1986



Hands of Steel
Regi: Sergio Martino
1986
Action/Sci-fi

Alltsammans börjar med ett mord på pastor Arthur Mosely (Franco Fantasia). Mördaren råder dock inte över sina handlingar utan är programmerad att utföra dådet enligt instruktioner. Han är 70 procent maskin och bara 30 procent människa men 100 procent dödsmaskin. Det är åtminstone vad hans ”tillverkare/utvecklare” tror. Men sanningen är den att någon gjorde ett fatalt misstag under processen och att Paco Queruak (Daniel Green), som han heter, har mer mänsklighet kvar än vad någon kunnat ana. Han misslyckas därför med sitt uppdrag och blir själv ett villebråd. Nu är både stormagnaten Francis Turner (John Saxon) som ligger bakom alltsammans och FBI ute efter honom. Han måste fly och söker en fristad hos den vänliga Linda (Janet Ågren). Men tiden hinner snart ifatt honom och han måste kämpa för sin egen och för Lindas överlevnad.

Det tar förvisso några scener innan insikten är helt klar, men det här är en stenhård film! Det råder ingen som helt tvekan om det. Den är fylld med machotestosteron till den mildra grad att rummet nästan börjar lukta lite illa när man tittar på filmen. Det är absolut inget negativt det betyder bara att filmer når igenom TV-rutan på ett ovanligt bra sätt. Det är mycket underhållande att se på även om manuset är taffligt och skådespelarna spelar över en smula.

Men att spela över behöver heller inte det vara något negativt, inte om man är medveten om det i själva filmskaparprocessen, och det upplever jag att Sergio Martino har varit i det här fallet. Det gör inget att George Eastman spelar över som han gör, det ger bara lite extra höjd åt filmen och han är ju för övrigt riktigt fabulös på det han gör! Är han Italiens svar på Charles Bronson? Och faktum är att det skådespelarmässigt fungerar ovanligt bra. Jag är väl inte riktigt förtjust i John Saxons insats men han har ändå en mindre roll och kan lätt ignoreras.

Nej, det mest intressanta är filmens futuristiska handling, den ska ju utspela sig 1997, ett årtal som vid filmens skapelse låg några år framåt i tiden. Hmm… Låt oss säga att 1997 inte riktigt såg ut på det sättet, men en del gissningar har de lyckats rätt bra med! Intressant är också machomaktkampen mellan filmens huvudroll Paco (Daniel Green) och George Eastmans Karaktär Raoul. Vad kan vara mer macho än armbrytning? Synnerligen underhållande!

Det är inte svårt att uppmärksamma likheterna med James Camerons The Terminator från 1984, filmen där Arnold Schwarzenegger fick sitt definitiva genombrott. Och om man tar en av filmens alternativa titlar – Return of the Terminator, med i beaktandet står saken helt klar! Det är fullständigt uppenbart att det kommit inspiration från just den filmen när denna skapades, men det gör ingenting. Det är underhållning och det är det viktigaste. Om man sedan har kopierat någon enstaka scen är mindre viktigt. Förresten så finns det en ganska tydlig referens till Ridley Scotts Blade Runner också! Men jag ser detta mer som en hommage än som ren stöld! Kort och gott en kul och underhållande film, precis så som det ska vara!