Kidulthood
Regi:
Menhaj Huda
2006
Drama
Trife är femton år, heter egentligen Trevor och går i en tuff
förortsskola. Runt omkring honom kännetecknas livet av sex, våld och droger där
tuffast och coolast verkar vara ett vinnande koncept. Han ser upp till sin
kriminelle Farbror Curtis (John Cornell) som till slut erbjuder honom ett ”jobb”.
Snart visar det dock sig att Trife tagit sig vatten över huvudet och inte
riktigt klarar av att leva det liv som förväntas av honom. Det visar sig dessutom
att hans jämnåriga före detta flickvän är gravid och att allting inte blir som
man tänkt sig. Livet blir allt mer komplicerat och våldet trappas upp hela
tiden.
Det här är en film som påverkar
och jag tror inte ens det är teoretiskt möjligt att vara oberörd efter den. En
känslostorm av idel negativa känslor såsom hat, missmod, besvikelse och avsky
väcks och det är helt fantastiskt att för en gångs skull bli så berörd. Det
tillhör inte vanligheterna numera men det här är en synnerligen närgången och
ultrarealistisk film om några ungdomar på gränsen mot vuxenvärlden. Våldet är
brutalt och man väjer inte för att visa hur det verkligen ser ut, istället för
att romantisera och försköna. Jag tror inte någon av karaktärerna i filmen mår
särskilt bra, vare sig det är ungdomsgängen, mobbarna, offren eller de
anhöriga.
En sak som filmen tar upp och som
verkligen känns i hjärtat är mobbingen. Har man bara blivit mobbad någon gång
så vet man hur det känns och här har vi personer, som inte bara blir psykiskt
förtryckta av sina klasskamrater, utan även fysisk förnedrade och misshandlade.
Man rycks med och det är lätt att känna sympati för offren. Det är också ganska
lätt, när man sitter som åskådare och med all den kunskap man i vuxen ålder har
tillgång till, att känna viss empati för skolans värsta mobbare Sam som spelar
med bravur av Noel Clarke, som dessutom har skrivit filmen. Han är hård och
fylld av hat mot sin omgivning, men under ytan – vad döljer sig där? Är det
egentligen inte honom man bör tycka allra mest synd om fast man hatar honom
över allt annat? Det är förmodligen han som mår sämst av alla och som verkligen
kräver all uppmärksamhet. Mest besviken blir man väl förstås på vuxenvärlden,
som i filmen är relativt frånvarande, bortsett från en tungt kriminell farbror
och föräldrar som tycks vara helt ovetande om vad som händer med sina barn.
Det finns också utrymme för en
kärlekshistoria mellan raderna och även om den inte tydliggörs förrän framåt
slutet av historien på fullt allvar, så är det precis vad som behövs för att
lätta upp stämningen från allt det våldsamma och svarta. Låt vara att just den
del innefattar några slitna klichéer som kanske varit bäst att undvika, men det
är inte så vitalt att det förstör helhetsintrycket. Det är bara lite synd att
man inte kunde vara lite originellare när man lyckats så bra med de övriga
delarna av filmen.
Skådespelarna funkar hur bra som
helst och även om det inte är någon som direkt släpar efter är det ett par namn
som utmärker sig lite extra. Aml Ameen som Trife och Jamie Winstone som spelar
den gravida Alisa’s (Red Madrell) kompis Becky. Eller, kompis och kompis
förresten, hon verkar mest bry sig om sig själv och drar sig inte för att
utföra avsugningar som betalning för knark eller för den delen fullskaliga
samlag för pengar. Dessutom har hon mage att förringa sina handlingar och
skylla ifrån sig på andra hela tiden. Mer ego bitch har jag sällan skådat och
hon är på något sätt ännu värre än de utpräglade mobbarna eftersom man hela
tiden kan veta var man har dem. Becky tycks istället vända kappan efter vinden
för att skydda sitt eget skinn, sina egna värderingar och sina egna fördelar.
Så var det det där med närgången
sex då. Det visas naturligtvis ingen riktig penetration eller könsdelar i
filmen och det säger jag inte bara för att filmen är brittisk, utan snarare för
att man faktiskt, efter att man sett den, lätt skulle kunna tro att det
faktiskt visas mer än det faktiskt gör i filmen. Det pratas så mycket om fitta
och att knulla i filmen att man faktiskt går på det lite grand, dessutom är
någon av ”sexscenerna” filmad på ett sånt sätt att illusionen blir ganska verklighetstrogen.
Ungdomarna tycks förstås inte bry sig så mycket om vem som sätter på vem utan
skryter vilt och brett om vem man satt på det senaste halvåret. Detta gäller
både tjejerna och killarna och vi ska komma ihåg att det alltså handlar om
femtonåringar! En av mobbinggrunderna är förresten sexuell oerfarenhet…
Rekommenderas hur starkt som
helst, men om du är förälder bör du kanske tänka efter en eller två gånger innan
du ser den så du inte chockas av verkligheten!
