Recension: Wallander: The Fifth Woman

Jag brukar opponera mig emot att man har valt att inte byta ut svenska namn och platser i de här engelskspråkiga filmerna om Kurt Wallander och den här filmen är inget undantag. I övrigt är det väl heller inget nytt under solen, filmen är redan gjorde en gång med Rolf Lassgård som vanligt, Kenneth Branagh och de andra skådespelarna gör bra ifrån sig och karaktärerna är bra formade överlag. Fallet är gruvligt och historien betydligt bättre än vad som brukar vara fallet i de filmer där Krister Henriksson gestaltat Wallander och Kurt är mer eller mindre ensam och utstött av sina nära och kära, kanske mest beroende på honom själv. Inga direkta överraskningar alltså. Dock blir filmen en aning seg framåt slutet och jag får nog säga att det här är den sämsta filmen om Wallander med Kenneth Branagh så långt. 

6/10

Recension: Wallander: The Man Who Smiled – 2010

Den här brittiska versionen från 2010 av Mannen som log från 2003 lider i stort sett av samma problem som de övriga filmerna om Wallander med Kenneth Branagh i huvudrollen. Svenska namn och platser blir nästan lite löjväckande med det engelska språket. Till exempel så låter Ystad, Tomelilla, Torstensson, Magnus, Sten och Anders helt enkelt fel. Skådespeleriet är dock ovanligt bra och Kenneth Branagh gör en strålande insats som Wallander. Övrig skådespelararsenal är också bra men karaktärerna är lite tråkiga. Tråkigast av allt är dock att själva historien – fallet, är lite för enkelt. Man har inga som helst problem med att räkna ut vad som kommer att hända, hur det hänger ihop och vem som är den skylidiga och det var inte så bra kanske. Fel jag tycker filmen trots allt är ganska charmig och underhållande, mycket tack vara närvaron i skådespelet förstås och utdelar ett skapligt betyg! 

7/10

Wallander: Sidetracked

Wallander: Sidetracked – Jag är ingen älskare av brittiska deckare medan jag ofta med stor förtjusning konsumerar svenska sådana. Det här blir lite av en hybrid för min del, då det är en engelskspråkig deckare som utspelar sig i Sverige – Ystad. Däri ligger lite av problemen också, det blir lite fånigt när man valt att behålla svenska namn och platser som nästan är helt omöjligt att uttala med någon form av bestående självrespekt på engelska. Det låter helt enkelt inte naturligt att höra en engelsman säga Hässleholm eller namn som Wetterstedt eller Arne Carlman. Skådespelarmässigt funkar dock filmen bra och Kenneth Branagh gör en ypperlig Wallander. Kul är också att man hittar David Warner i rollen som hans pappa. Handlingen är däremot på tok för förutsägbar för min smak och det gör väl heller inte saken bättre att den faktiskt redan är filmatiserad med Rolf Lassgård som Wallander i Villospår 2001. Ett vackert foto med många vackra bilder på de skånska landskapen förmår tyvärr heller inte rädda filmen mer än upp till godkänt. Ett gediget hantverk, men inte så mycket mer. – 6/10