A Serbian Film - 2010 - Kretsar kring pornografi



A Serbian Film
Aka: Srpski Film
Regi: Srdjan Spasojevic
2010
Drama/Thriller

Milos är en före detta porrskådis, men inte vilken porrskådis som helst! Han är en legend i branschen och om ingen annan kan få upp den så kan han. Han kan hålla stånd hur länge som helst men är som sagt pensionerad. Han har en fru och en son och vill helst av allt tillbringa tiden med dem. När han blir erbjuden en roll i en ny gigantisk porrproduktion blir han fundersam. Egentligen vill han inte utan trivs med sin pensionering från branschen, men pengarna han erbjuds är så löjligt mycket att han skulle kunna klara sig resten av livet på gaget. Han går, efter en del beslutsångest, med på kontraktet men fattar misstankar när han inte får veta någonting om filmen han ska medverka i. Det är enda sättet att få hans ansiktsuttryck äkta menar regissören och Milos köper till en början det resonemanget. Efter hand så inser han dock att filmen är av en sådan extrem natur att han inte vill vara med längre, men att hoppa av visar sig vara lättare sagt än gjort!

Det var med spänd förväntan jag tog mig an den här filmen. Jag hade hört mycket om den och läst om hur extrem den var och det gjorde förstås att mina förväntningar höjdes ännu mer! En film som påvekar åskådaren med känslor är en bra film i min bok oavsett vilka känslor det är som påverkas. Samtidigt är det onekligen så att stora förväntningar sällan införlivas och de största besvikelserna brukar vara filmer man bollat upp förväntningarna inför.

Att filmen skulle kretsa kring pornografi var väl kanske inte så oväntat, men särskilt pornografisk är inte filmen. Det finns ingen penetration alls synlig i bild och nakenscenerna är också oväntat få. Jag ser egentligen inget konstigt i att filmen beskriver en pornografisk värld utan att för den skull vara pornografisk själv. Faktum är att jag tror att detta höjer behållningen en smula. Det blir inte bara grafiskt sex för sakens egen skull, man får tänka sig lite själv vad som händer och det är i 99 fall av hundra att föredra framför att visa alldeles för mycket. Åskådarens fantasi brukar vara mycket starkare än vad någon filmskapare klarar av att visualisera i alla fall!

Men är filmen stark då? Väcker den ångest? Lever den upp till förväntningarna? Nej, det gör den väl inte! Filmen är ganska seg och handlar mest om Milos förfall och dekadens. Det handlar mer om honom och hans ångest för vad han tvingas göra än om de han sätter på. Det är helst klart att det bara finns offer i filmen, och det är väl kanske ett bra sätt att berätta det på. Är det en gliring till den riktiga porrindustrin att alla är offer för profitens makt så funkar det väl ganska bra men jag skulle vilja känna mer av de övrigas hjälplöshet i situationen.

Men även om filmen är seg är den gravt depraverande, man tänjer på gränser på ett sätt som jag aldrig sett förr och när den börjar närma sig sitt slut är den absolut inte seg längre. Man har sugits in i filmen och är intresserad av vad den ultimata förödmjukelsen kommer att bli. För man inser ganska snart att filmen hela tiden kommer att försöka toppa sig själv när det gäller ultraperverterat sex och det gör den också! De avslutande minuterna är bland det grövsta jag har sett i filmväg och faktum är att filmen slutar på ett sådant sätt att perversionerna ändå fortsätter. De sitter fast i skallen på en och det gör att jag håller den här filmen bra mycket högre än ytliga filmer som bara vill chocka oss med grafiskt våld!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar