Att populära filmserier får flera uppföljare har väl inte undgått någon, allra flest brukar skräckfranchiserna få och de kan komma tillbaka med en eller till och med två filmer varje år om det vill sig väl (eller illa). Fredagen den Trettonde och Terror på Elm Street är två av de klassiska långkörarna men numera är det kanske Saw filmerna som ploppar ut fortast? Dessutom lär visst ytterligare en del av Final Destination vara på gång.
Jag kan inte säga att jag har något emot denna exploatering egentligen men tanken om hur många uppföljare man egentligen kan göra under hur lång tid ploppar upp. En om året torde väl inte vara något problem för varken filmskaparna eller publiken att svälja, i alla fall inte så länge man håller sig någorlunda kvalitativ. Men urvattnas inte konceptet? Vill vi verkligen se samma film om och om igen? För det är väl egentligen samma film med några nya ingredienser som det oftast brukar handla om. Karaktärer är redan fastställt i filmseriernas första delar så det går inte att ta ut svängarna hur mycket som helst.
Det gnälls mycket på nyinspelningar av gamla klassiker och filmer som från början inte råkar vara på engelska. Många har problem med detta men det är sällan eller aldrig någon reagerar negativ för att Saw 17 eller Final Destination 23 är på gång. Och varför ser vi på dem, för det gör vi ju? Är det för att vi någonstans långt bak i huvudet hoppas att de inte ska göra oss besvikna. För om sanningen ska fram gör de nästan alltid oss besvikna, det är knapphändiga historier som hålls ihop med tuggummi och ståltråd och knappast skulle klara att stå på egna ben. Jag vet inte men det är ett intressant ämne att fundera kring. Nu ska jag se på Scream 4!
Jag kan inte säga att jag har något emot denna exploatering egentligen men tanken om hur många uppföljare man egentligen kan göra under hur lång tid ploppar upp. En om året torde väl inte vara något problem för varken filmskaparna eller publiken att svälja, i alla fall inte så länge man håller sig någorlunda kvalitativ. Men urvattnas inte konceptet? Vill vi verkligen se samma film om och om igen? För det är väl egentligen samma film med några nya ingredienser som det oftast brukar handla om. Karaktärer är redan fastställt i filmseriernas första delar så det går inte att ta ut svängarna hur mycket som helst.
Det gnälls mycket på nyinspelningar av gamla klassiker och filmer som från början inte råkar vara på engelska. Många har problem med detta men det är sällan eller aldrig någon reagerar negativ för att Saw 17 eller Final Destination 23 är på gång. Och varför ser vi på dem, för det gör vi ju? Är det för att vi någonstans långt bak i huvudet hoppas att de inte ska göra oss besvikna. För om sanningen ska fram gör de nästan alltid oss besvikna, det är knapphändiga historier som hålls ihop med tuggummi och ståltråd och knappast skulle klara att stå på egna ben. Jag vet inte men det är ett intressant ämne att fundera kring. Nu ska jag se på Scream 4!
