Recension: There’s nothing out there - 1991

There’s nothing out there

Regi: Rolfe Kanefsky

1991

Horror/Komedi

Sju ungdomar åker till en avlägsen stuga för att tillbringa lite semester tillsammans. Mike (Craig Peck) har studerat skräckfilm hela sitt liv och känner snabbt igen tecken från dem. Ingen tror förstås honom utan hånar honom för att han inte kan skilja på dikt och verklighet, han har helt enkelt tittat på för mycket skräckfilm. Men något finns verkligen där i skogen och ungdomarna blir snart varse om den groteska varelse som ska förstöra deras idylliska vistelse i stugan.

Det här riktigt dåligt, åtminstone om det som syns på tv-rutan är menat på allvar. Filmen har visserligen ett par poänger, som den ickenördiga skräckfilmsfantasten t ex, något som egentligen är emot alla principer. Skådisarna är usla och det fasansfulla monstret har en hel del kvar att önska. Manuset som verkar vara en korsning av Basketcase och Alien har sina ljusa stunder även om det är ganska långt emellan dem. Klichéer läggs på hög och man skrattar ofta och mycket åt den till synes usla dialogen. En del kommentarer är bara helt för mycket.

Att den här filmen är gjord så sent som 1991 känns tämligen ologiskt då hela produktionen skriker av åttiotal. Allt från de plastiga örhängena och frisyrerna till den verkligen usla musik som används ganska flitigt i filmen. Det enda som frångår denna åttiotalsregel är väl att förtexterna faktiskt inte har en rödaktig färg. Något som var mer regel än undantag på åttiotalet.

Men tänk om det här inte var menat på allvar då? Skulle det kunna innebära ett lyft för filmen? Både ja och nej faktiskt. Filmen blir inte bra i alla fall, den blir fortfarande lika uselt spelad och även om det extremt undermåliga monstret kommer undan med betydligt mer då, så räcker inte det. I och för sig är gränsen mellan dumt och brilliant väldigt tunn och man skrattar som sagt var mycket under de drygt 90 minuter som filmen varar.

Slutsatsen blir alltså att det finns ett visst nöje i den här filmen även om den inte är särskilt bra. Varken som skräckkomedi eller definitivt inte som seriöst menad skräckfilm.