Frankenweenie
Regi:
Tim Burton
2012
Animerad
Victor älskar sin
hund. Han älskar också att göra små filmer som hunden kan vara med i, Sparky
Vs. The Flying Saucers och liknande. Men livet är som livet är och en dag
spring Sparky ut efter en boll på gatan som hundar gör och blir påkörd. Det går
så illa att hunden avlider. Victor blir utom sig och begraver med tungt hjärta
sin vän. Att hans föräldrar försöker peppa honom hjälper inte nämnvärt men när
hans fysiklärare genom ett experiment visar vad elektricitet kan göra med döda
muskler får han en idé. Victor är redan ganska flängd inom forskning och
vetenskap och tänker inte förlora tillfället att återuppväcka sparks från de
döda. Och… HAN LYCKAS!
Fans till Tim
Burton vet förstås att Frankenweenie
från början var en kortfilm med riktiga skådespelare och gjordes i början av
Tims karriär. 1984 närmare bestämt. Den här vidare utveckingen har dock
animerats med ett mycket gott resultat. Det kräver en äkta konstnär att lyckas
med ett sådant här projekt. Stop Motion som det är frågan om är en mycket
tidsödande teknik att skapa film med. 24 stycken bilder måste tas för att en
enda sekund film ska bli klar. Och med tanke på att filmen är sisådär 87 minuter
lång blir det några bilder som ska tas.
Nu ska vi väl i ärlighetens namn inte vänta oss att Tim Burton själv har krypigt omkring
och flyttat figurerna lite i taget för att vi ska få en hel film att titta på.
Det hade dock varit dedikation! Nej, ser man på extramaterialet handlar det om
en ganska stor skara människor som är inblandade. En del håller bara på att
reparera dock som går sönder medan någon bara gör pupiller i tusental som ska
användas till dockorna. Det är faktiskt ganska intressant att se hur mycket
folk det egentligen går åt bakom kulisserna för ett sådant här projekt. De
finns förstås med i eftertexterna men samtidigt är det bara de stora namnen man
ger äran åt.
Oavsett hur många eller hur få som varit inblandade är
det dock magi. Karaktärerna har verkligen fått liv som i vilken films som
helst. Man ser direkt på ljussättning och annat vem som ligger bakom.
Men det absolut roligaste med filmen är inte den
egentliga handlingen, åtminstone inte den om att Victor livar upp sin hund med
hjälp at blixten. Det kan väl vara lite sött kanske men vi har sett det förr.
Victor heter ju trots allt Frankenstein
i efternamn…
Nej, det intressanta är alla referenser till andra filmer
som man har lyckats få med. Det är detta som skiljer agnarna från vetet. Jag ska
inte påstå att jag genast känner igen allt som sker i filmen men de mest
uppenbara kopplingarna till Frankenstein och dess uppföljare är ganska lätta att hitta. Se bara på vilket sätt den unge Victor väcker sin hund till liv, hur hans klasskamrat E. Gore ser ut eller hur kvarnen brinner.
Självklart finns det även referenser till Pet Semetary, det ligger liksom i
sakens natur eftersom hunden faktiskt grävs ner på en djurkyrkogård innan
Victor återupplivar den. Vi har också japanska mosterfilmer då Gamera dyker upp. För när Victor lyckas
så bra med sin ambition att återuppväcka Sparky vill naturligtvis alla andra
också väcka upp sina döda husdjur. Det är bara det att dessa inte riktigt blir
lika framgångsrikt uppväckta. Det är något som saknas i reanimeringsformeln och
det blir istället monster som jagar folket.
Att referenserna är den största behållningen funkar
förstås bra om man är intresserad av filmhistoria eller liknande, men för
gemene man är det kanske inte lika intressant. Känner man inte igen
referenserna är de ju också ganska meningslösa kan man tycka. Då får man helt
enkelt hålla tillgodo med slutuppgörelsen där alla monstren jagar omkring. Det
är faktiskt inte fy skam det heller!
7/10
Bilder: © Disney
