Recension: Tim Burtons FRANKENWEENIE - 2012

Frankenweenie

Regi: Tim Burton

2012

Animerad

Victor älskar sin hund. Han älskar också att göra små filmer som hunden kan vara med i, Sparky Vs. The Flying Saucers och liknande. Men livet är som livet är och en dag spring Sparky ut efter en boll på gatan som hundar gör och blir påkörd. Det går så illa att hunden avlider. Victor blir utom sig och begraver med tungt hjärta sin vän. Att hans föräldrar försöker peppa honom hjälper inte nämnvärt men när hans fysiklärare genom ett experiment visar vad elektricitet kan göra med döda muskler får han en idé. Victor är redan ganska flängd inom forskning och vetenskap och tänker inte förlora tillfället att återuppväcka sparks från de döda. Och… HAN LYCKAS!

Fans till Tim Burton vet förstås att Frankenweenie från början var en kortfilm med riktiga skådespelare och gjordes i början av Tims karriär. 1984 närmare bestämt. Den här vidare utveckingen har dock animerats med ett mycket gott resultat. Det kräver en äkta konstnär att lyckas med ett sådant här projekt. Stop Motion som det är frågan om är en mycket tidsödande teknik att skapa film med. 24 stycken bilder måste tas för att en enda sekund film ska bli klar. Och med tanke på att filmen är sisådär 87 minuter lång blir det några bilder som ska tas.

Nu ska vi väl i ärlighetens namn inte vänta oss att Tim Burton själv har krypigt omkring och flyttat figurerna lite i taget för att vi ska få en hel film att titta på. Det hade dock varit dedikation! Nej, ser man på extramaterialet handlar det om en ganska stor skara människor som är inblandade. En del håller bara på att reparera dock som går sönder medan någon bara gör pupiller i tusental som ska användas till dockorna. Det är faktiskt ganska intressant att se hur mycket folk det egentligen går åt bakom kulisserna för ett sådant här projekt. De finns förstås med i eftertexterna men samtidigt är det bara de stora namnen man ger äran åt.

Oavsett hur många eller hur få som varit inblandade är det dock magi. Karaktärerna har verkligen fått liv som i vilken films som helst. Man ser direkt på ljussättning och annat vem som ligger bakom.

Men det absolut roligaste med filmen är inte den egentliga handlingen, åtminstone inte den om att Victor livar upp sin hund med hjälp at blixten. Det kan väl vara lite sött kanske men vi har sett det förr. Victor heter ju trots allt Frankenstein i efternamn…

Nej, det intressanta är alla referenser till andra filmer som man har lyckats få med. Det är detta som skiljer agnarna från vetet. Jag ska inte påstå att jag genast känner igen allt som sker i filmen men de mest uppenbara kopplingarna till Frankenstein och dess uppföljare är ganska lätta att hitta. Se bara på vilket sätt den unge Victor väcker sin hund till liv, hur hans klasskamrat E. Gore ser ut eller hur kvarnen brinner.

Självklart finns det även referenser till Pet Semetary, det ligger liksom i sakens natur eftersom hunden faktiskt grävs ner på en djurkyrkogård innan Victor återupplivar den. Vi har också japanska mosterfilmer då Gamera dyker upp. För när Victor lyckas så bra med sin ambition att återuppväcka Sparky vill naturligtvis alla andra också väcka upp sina döda husdjur. Det är bara det att dessa inte riktigt blir lika framgångsrikt uppväckta. Det är något som saknas i reanimeringsformeln och det blir istället monster som jagar folket.

Att referenserna är den största behållningen funkar förstås bra om man är intresserad av filmhistoria eller liknande, men för gemene man är det kanske inte lika intressant. Känner man inte igen referenserna är de ju också ganska meningslösa kan man tycka. Då får man helt enkelt hålla tillgodo med slutuppgörelsen där alla monstren jagar omkring. Det är faktiskt inte fy skam det heller!

7/10

Bilder: © Disney