Recension: Cradle of Fear

Det här är onekligen en ganska värdelös film överlag. Splattereffekterna är förvisso oftast ganska bra och storyn har sina höjdpunkter. Den är dock väldigt löst sammanhållen och det finns egentligen flera historier som berättas. De har alla det gemensamt att människor går grymma och våldsamma öden till mötes. Kameraföringen och skådespeleriet är oerhört amatörmässigt men jag gillar faktiskt en av de avslutande historierna och det var också därför jag genomled de första nittio minuterna, för det här är en ganska lång film som mäter två timmar. Det är väl ganska långt för att vara en film av det här slaget och det är jobbigt att ta sig igenom den. Inte för att den är påfrestande för sitt makabra innehåll, även om den kunde vara det om den varit bättre gjord, utan för att det är riktigt uselt! Men jag gillar som sagt delar av filmen och det avspeglar sig på betyget också! 

2/10

Bambi 2 - 2006 - över 60(!) år efter första filmen!

Bambi 2

Regi: Brian Pimental

2006

Animerad

När Bambi förlorade sin mor blev han alldeles förkrossad och kände sig alldeles övergiven. Det här är berättelsen om vad som hände innan han togs sin fars roll som skogens konung. Ett äventyr med alla de gamla karaktärerna – Stampe och Blomma, Uggla och Feline. Ett äventyr med far och son sida vid sida. Om hur Bambi vill ha sin fars uppmärksamhet, visa hur modig han är och känna respekt från sin far helt enkelt. Om Skogens konung – Bambis far som måste göra uppoffringar som anstår en kung! Bambi måste fostras av en annan hind, men det blir lättare sagt än gjort när banden mellan dem blir starkare och starkare!

Jag har tidigare höjt på ögonbrynen för uppföljare som dröjt åratal innan, men det här tar nog priset. Första filmen kom 1942 och räknar man lite på fingrarna så blir det i alla fall över sextio år sedan! Imponerande! Och faktum är att historien står sig fortfarande. Det är också en uppföljare som faktiskt imponerar mer än originalet på ett sätt. Det är förstås svårt att jämföra med en så gammal förlaga eftersom tekniken och liknande har utvecklats rejält sedan dess. Man kan ju göra på ett helt annat sätt nu eller inte.

Jag kan förstås inte svära på det, men jag får uppfattningen av att den inte är dataanimerad utan gjord på traditionellt vis, vilket alltid är skoj. Men det jag menar är att jag faktiskt gillar den här uppföljaren bättre än originalet, åtminstone vad gäller handlingen. Det finns mer kropp i berättelsen är i originalet men om sanningen ska fram är det lite missvisande att kalla den för Bambi 2. Handlingen utspelar sig egentligen mellan mitten av originalet och dess slut så med den här i medvetandet blir historien äntligen komplett. Det är väl delvis därför jag gillar den här så bra tror jag. Originalet känns lite sönderstympat så det här är verkligen en del av historien man behöver för att få ett helhetsintryck.

Givetvis imponerar animationen mer i originalet, men det ser onekligen mycket bra ut här. Jag kan som sagt var inte svära på att det inte är datorer inblandande, men det spelar ingen roll. Stilen är av gammalt snitt och man har inte svårt att känna igen sig i det man vanligtvis brukar förknippa klassiska disneyfilmer med. Det här är dock inte en klassiker eftersom uppföljare inte blir det i Disneys värld. Men det kunde lika gärna ha varit en, den håller minst lika hög klass som vilken av klassikerna som helst!

Så även om omslaget till denna inte håller samma klass som klassikerna, låt inte lura er! Det här är definitivt fullgod animerad underhållning som till och med slår flera av de mera kända filmerna från Disney. Man går igenom skratt, gråt och rörande sentimentalitet innan historien är slut. Och eftersom handlingen är så sammanflätad med första filmen ser jag egentligen ingen annan möjlighet än att införskaffa även denna!

Recension: The Texas Chainsaw Massacre: The Begining

Att titeln anspelar på att man skulle få någon form av bakgrundshistoria till varför saker och ting blev som de blev kan man ta med en nypa salt. Handlingen utspelar sig före nyinspelningen, men några djupgående psykologiska aspekter finns inte att få och det var väl kanske inte så oväntat heller… Men trots detta bjuds vi på en historia som innehåller både terror och blodigt våld. Leatherface, står dock i skymundan och det mesta utförs av resterande familjemedlemmar i den dysfunktionella familjen Hewitt, framförallt av Sheriff Hoyt (R. Lee Ermey). Hur han ”blir” sheriff finns förresten berättat i den här delen av historien. Jag tycker att R. Lee Ermey är en bra skådis och har absolut inget emot att han får så pass mycket tid framför kameran som han får, det är enbart till filmens fördel att man inte slänger fram Letherface hela tiden men det blir lite tjatigt och lite livlöst i slutändan. Det finns inte så mycket nyanser och dynamik att jobba med och filmen engagerar inte sin åskådare tillräcklig. Det är helt klart en film som man bör ha sett och jag rekommenderar inte att man hoppar över den här på grund av bristande kvalitativa egenskaper, men det är ingalunda den bästa filmen i sviten. 

5/10