Funny Games U.S

Funny Games U.S. – Man känner igen sig genast i filmen då det, i princip, är fråga om en regelrätt karbonkopia av Michael Hanekes eget original (Funny Games) från 1997 – Scen för scen, nästan replik för replik. Varför samma regissör som redan gjort en mästerlig film väljer att göra om den, visserligen på engelska och med amerikanska skådespelare, är lite märkligt. Men för en gång skull görs filmen nästan full rättvisa även i detta format. Naomi Watts är en mycket skicklig skådespelerska som gör rollen som Ann full rättvisa och de andra skådespelarna skäms inte heller för sig. De har mycket att leva upp till med originalet som referenspunkt men jag tycker att det fungerar mycket bra på alla punkter. Några små petitesser som kanske inte ens går att klä i ord är allt jag kunde finna till filmens nackdel och då jämför jag endast med originalet. Ser man det i stort är det här fortfarande en oerhört kraftfull film och bland det absolut bästa jag sett någonsin i genren! – 10/10

The Crippled Masters

The Crippled Masters – Det här är en lite speciell rulle, även om själva handlingen är lika platt och intetsägande som den brukar vara i den här typen av kung-fu filmer. Den har nämligen det gemensamt med Tod Brownings Freaks att man använde sig av riktiga ”freaks” för filmen! Detta gör det delvis mycket intressantare, men också lite motbjudande. Bortser man från detta faktum är filmen ganska ordinär men trots allt ganska underhållande i sin koreografi och bör åtminstone finnas i referensramen för fans av genren! – 5/10

Recension: Chuckens bästa film! - THE OCTAGON - 1980

The Octagon – Det här är en av mina favoritfilmer som jag har sett många många gånger! Jag vet inte riktigt vad det är som tilltalar mig så mycket för om sanningen ska fram är det faktiskt en ganska tunn historia om två adoptivbröder, där den ena (Chuck Norris) väljer den smala vägen, medan den andra (Tadishi Yamashita) satsar på en lukrativ rörelse genom att utbilda terrorister i martial arts. Vi känner igen upplägget från ett otal andra filmer, Chucken spårar upp skurkarna och tar sig an att på egen hand förgöra verksamheten. En efter en besegrar han ligans slagskämpar och ninjor tills han slutligen står öga mot öga med sin adoptivbror. Lee Van Cleef medverkar. – 9/10

King Solomons Mines - 1985 - Fantastisk bra äventyrsfilm!

Myten om kung Salomons skatt torde ha lockat historieberättare att förtälja oändligt många historier genom årens lopp och den här filmen, signerad J. Lee Thompson, med Richard Chamberlain som Allen Quartermain och Sharon Stone i huvudrollerna är heller inte den första filmatiseringen av Haggards bok på ämnet. Men oavsett hur många filmatiseringar som kom före den här eller hur många berättelser det finns är det här en mycket underhållande film som inte tar sig själv på allt för stort allvar. Man driver friskt med hjälteparollerna även om man också väver in allvarsamma ämnen som urbefolkningens rättigheter och att man inte ska vara girigare än vad man behöver. Den kom bara några år efter Raiders of the Lost Ark och det är svårt att inte konstatera likheter mellan Indiana Jones och Allen Quartermain. Här är humorn befriande och balanserar precis på gränsen mot trams. Gränsen överskrids dock aldrig och resultatet blir en mycket underhållande film som man kan se om och om igen utan att tröttna! – 9/10

The Stendahl Syndrome - 1996 - DARIO ARGENTO!

När jag såg den här i samband med att den först släptes på den svenska marknaden i form av en VHS-kassett var jag helt tagen redan innan förtexterna ebbat ut. När jag såg om den några år senare var jag väl inte lika lättflirtad men visst tusan är det här en bra film! Man kan helt enkelt inte komma över de visuella sinnesstämningarna som gestaltar Stendahlssyndromet är hur vackra som helst och det betyder mycket i den här filmen. Det betyder såklart inte att den övriga handlingen är eftersatt på något sätt utan bara att vi, som följt Mäster Argentos karriär vant oss vid en lägstanivå som i sig är mycket hög. Det är en våldsam historia om jakten på en mördare som utspelar, tack vare syndromet, i en verklighet där man inte kan vara helt säker på vad som verkligen händer och vad som är en illusion. – 8/10