Linda
var i sin recension av den här
filmen alldeles lyrisk över dess egenskaper och det har under en tid stört mig
lite att jag faktiskt inte sett den. Man blir ju nyfiken när den typen av
superlativ uttalas om en film inte har sett. Och således gjorde jag nyligen
slag i saken och såg den! Jag kan väl inte påstå att jag var lika imponerad som
Linda men filmen var ingalunda dålig! Jag var heller inte lika imponerad över Hillary Swanks insats men viss gör hon
bra ifrån sig. Det är väl dessutom vanligare att män spelar kvinnor (Tootsie, Mrs Doubtfire och To Wong
Foo Thanks for Everything, Julie Newmar är några exempel) och på det sättet intressant. Hur som helst så tycker
jag det dröjde lite för länge innan den tog tag i mig och att den inledningsvis
var ganska seg. Allt eftersom historien utvecklas blir den dock mer och mer
intressant och slutet är ganska starkt! Jag hade för min del inte riktigt
räknat ut hur det skulle gå och det är ju alltid ett plus. Ett plus är också
att filmen tydligen baseras på en verklig händelse och som sådant är det
förstås ett tragiskt drama! Och en gång för alla måste man slå fast att filmens
viktigaste egenskap inte är vad den visar utan vad den får åskådaren att tänka
på. Och filmen har sannerligen ett budskap som man inte slutar att fundera över
så fort den har tagit slut. Nej, moraliska funderingar om självförakt,
främlingsfientlighet och ett förakt mot saker man inte riktigt förstår eller
kan sätta sig in i, kvarstår!
7/10
