Eastern Promises - 2007 - Naomi Watts briljerar som vanligt

Eastern Promises

Regi. David Cronenberg

2007

Thriller/Drama

Anna (Naomi Watts), som är barnmorska, är med och hjälper ett barn till världen. Tragiskt nog dör barnets mamma under förlossningen och Anna gör det till sin uppgift att hitta släktingar som barnet kan växa upp hos. I den avlidna mammans handväska finner hon en dagbok som hjälper henne på traven. Tyvärr är den på ryska, ett språk som hon inte behärskar, och när hennes farbror, som är ryss, vägrar hjälpa henne att översätta den tar hon saken i egna händer. Hon finner en adress till en restaurang och beger sig dit för att undersöka eventuella kopplingar. Den ryska ägaren förnekar all kännedom om kvinnan med erbjuder sig att översätta dagboken åt henne. Det visar sig snart att hans intresse för dagboken är ytterst personligt och att kopplingarna mellan honom och den avlidna kvinnan är betydligt större än vad någon hade kunnat ana. Plötsligt befinner Anna sig i en intrig där den ryska maffian är huvudmän och brutalt våld är en del av vardagen.

Jag är faktiskt lite besviken på David Cronenberg! Inte för att det här inte är en skickligt utförd film, för hantverket är det absolut inget fel på, utan snarare för att historien är lite för enkel. Självklart är det en komplex verklighet som målas upp men det känns som om det finns en bit kvar till de historier som han har berättat tidigare under sin karriär. Jag har sett samtliga av Cronenbergs filmer utom Fast Company och de allra tidigaste filmerna Stereo och From the Drain (om nu dessa räknas som fullvärdiga filmer i Cronenbergs diskografi?) och även om jag förstås tycker att det här är stabilt utfört saknar jag nerven som fanns i till exempel Crash. Jag saknar skönheten från M Butterfly och jag saknar surrealismen från eXistenZ och Videodrome!

Men det är som sagt ingen dålig film och jag gillar den hela vägen, från start till mål. Det är helt klart en film som man är intresserad hela tiden av. Handlingen kanske inte är den intressantaste och, som sagt, lite för vardaglig, men rollbesättningen kan man inte klaga på. Naomi Watts har blivit något av en favoritskådespelerska som, i princip, alltid är lysande, och Viggo Mortensen levererar karaktären som maffians alltiallo med bravur. Och de rysktalande personligheterna i filmen levererar sina repliker utan brytning är förstås svårt att veta om man inte kan språket ut i fingerspetsarna men den ryskklingande brytningen av de engelskspråkiga replikerna är det sannerligen inget fel på! Det låter klockrent och är mycket realistiskt!

Våldet är väl inte så där rysligt närvarande framför kameran utan man får tänka sig det mesta, men det räcker faktiskt. Det handlar till stor del om trafficking och sexuell människohandel och de delar där man berör våldtäkt av barn är ganska störande. Tyvärr tycker jag inte att man mår tillräckligt dåligt av dessa scener, vilket är ett problem som kan bero på att jag personligen har blivit allt för avtrubbad med åren!

Men för att upprepa mig så vill jag ha Cronenberg lite mer synonym med mer avancerade handlingar som är något utöver det vanliga, vilket jag inte finner att den här filmen har. Jag vill ha mer märkligheter värda att fundera över efter att filmen har tagit slut eller ett lite större djup. För oavsett hur kompentent gjord filmen är så blir det aldrig mer är ok eller kanske lite bättre och det tycker jag är lite synd. Hur som helst så ångrar jag absolut inte att jag såg den och jag uppmanar också alla andra att se den. Lite mer än bara underhållning för stunden erbjuder den trots allt. Men inte mycket…

Recension: Danny the Dog - 2005

Danny the Dog

Aka: Unleashed

Regi: Louis Leterrier

2005

Action / Drama

Skriven av: Linda Snöberg

Danny (Jet Li) är en ung kines som verkligen inte lever som en ung man bör. När han var liten blev han tillfångatagen av en mycket elak man vid namn Bart (Bob Hopkins) som berättade för Danny att han hade hittat honom på gatan och att ingen brydde sig om honom och att det inte heller fanns någon som letade efter honom. Bart har uppfostrat Danny till att vara som en attackhund som inte vet något annat sätt i livet än att göra det som sin husse vill att han ska göra. Danny är inget husdjur, han är en mördare. Bart gav honom mat, kläder och husrum så han ska vara tacksam och tjäna sin läromästare.

Detta är ett mästerverk, rolig, rörande och brutal på samma gång. Den har fantastiska skådespelarinsatser, underbar handling och rörande scener. Bra foto och ljudeffekter, utmärkta fajtingscener, fast en aning likadana i min syn att se på slagsmålen i alla fall. Mycket bra dramatisk handling och en väl vald rollista gör detta till en mycket underhållande och sevärd film.

Jet Li gör sin roll helt lysande, han visar oss att han inte bara är en slagmaskin, utan att han verkligen kan agera framför kameran när det gäller att visa känslor. Han gör en enastående prestation där vi först får följa honom som en stum, möjligen mentalt handikappad person och för inkompetent för att fungera på utsidan av ett liv i våldsamheter. Men det finns en människosjäl fångad djupt under ytan, medan det yttre ger oss en annan bild av en lugn fasad, fårat ansikte och sönderrivna kläder. Skyll inte på Jet Li för att han är uttryckslös som hund, några hundar är ju mer uttrycksfulla än andra och orientaliska personer gömmer en massa känslor bakom sina tydligt ej rörande ansikten. Detta är också vad Jet Li gör. Men titta djupt in i hans ögon och du kommer att se en regnbåge av minnen och känslor. Utomordentligt jobb.

En dag när Danny möter en äldre gentleman, Sam (Morgan Freeman). Blir det hans första steg i rätt riktning om att ens få ett anständigt liv. Danny börjar inse att det finns ett liv utanför helvetet och buren… ett anständigt liv med normala människor. Sam är styvpappa till en 18 årig tjej vid namn Victoria som kommer att spela en stor roll i Dannys liv i form av att visa honom en massa nya grejor som t ex färsk frukt, kyssar på kinden och glass. Danny vet något om musik och genom den kommer han ihåg hur han hade haft det innan han blev Barts hund. Är ett vanligt liv möjligt för Danny eller kommer han att gå tillbaka till sina vanor som en tränad attackhund?

Genom att välja Morgan Freeman för den här rollen har man gjort ett extremt bra val, han ger djupet i filmen som så väl behövs på alla plan. Rollen som den blinde Sam skulle ha kunnat vara vilken som helst, men han förvandlar rollen till själen i filmen som bär oss genom de seriösa inslagen. Han får även ut det bästa vi någonsin har sett av Jet Li som bevisar att han kan så mycket mer än att bara vara en slagskämpe.

En rolig scen är när Sam berättar för Danny att mat pratar med en och så bankar han på en melon för att höra den säga… Ja jag är mogen - typ.

Kerry Condon som Victoria är sötma, oskyldighet och kärlek för Danny, fast enbart som en syster och från hennes sida, kärlek för en bror. Det är en grej som gör den här filmen så stor också, att det inte blir en massa kärlekskrafs utan att nivån stannar med att bara vara vänner.

Bob Hopkins passar även han som Bart, den elake hussen till Danny, men jag tycker att han spelar över på många ställen. Hans motto i livet verkar vara… Ta dem unga och möjligheterna är oändliga.

För att jag skulle kunna ge den här filmen toppbetyg så skulle det behövas ändras en del grejor i form av:

1. Lite mer tid för att gå tillbaka till människa från att ha varit hund hela sitt vuxna liv.

2. Bob Hopkins skulle inte ha spelat över i en del scener och slutligen

3. Närkampsstriderna var rätt så enformiga, kändes som att man såg samma scen om och om igen.

Det finns alltid hopp om en ny start, även för en hund som gör elaka saker för sin Husse.