Recension: Good Guys Wear Black

Filmen börjar egentligen inte förrän efter en längre prolog där man får se upptakten till konspirationen som sedan resten av filmen handlar om. Det är en oerhört ointressant prolog även om den förstås är mycket viktig för helheten där ChuckNorris och hans team ”Svarta Tigrarna” blir lurade av sina uppdragsgivare – regeringen. Fem år går sedan och en efter en av de som trots allt klarade sig ur Vietnams djungler levande likvideras en efter en i ett upplägg som inte skiljer sig så rysligt mycket från Schwarzeneggerfilmen Commando. Helheten blir dock mycket mer konspirationspolitisk och sensmoralen är inte vidare regeringsvänlig. Det låg kanske i tiden att fördöma och hylla vietnamveteraner under det sena sjuttiotalet och det tidiga åttiotalet då filmer som First Blood och The Park is Mine också gjordes under denna tidisperiod. Hur som helst blir det inte riktigt så mycket av det, det är mycket väsen för ingenting kan man säga även om det är intressant att lägga ytterligare en rulle med Chuck Norris i referensramen. Man märker att han inte riktigt är färdig som skådespelare men hittar klar potential till vad som senare komma skall även om han aldrig kommer att bli någon virtuos i sammanhanget. 

5/10

Recension: From Dusk Till Dawn

From Dusk Till Dawn

Regi: Robert Rodriguez

1996

Drama/Thriller/Horror

George Clooney och Quentin Tarantino spelar huvudrollerna som de båda bröderna Gecko. Efter en våg av rån och våldsdåd är de på flykt till Mexico. För att nå sitt mål kidnappar de Jacob Fuller (Harvey Keitel) och dennes båda barn (Juliette Lewis och Ernest Liu) till at köra dem dit i sin husbil. Jacob är präst men har dragit sig tillbaka från yrket och i bakgrunden finns hans frus olyckliga död.

Andra sidan gränsen styr de kosan mot en förutbestämd mötesplats, The Titty Twister. Efter lite bråk och några supar upptäcker de att det här inte är någon vanlig krog. Gästerna är inte där enbart för att dricka öl utan något mystiskt försiggår. Något som det absurda sällskapet snart blir varse.

Direkt när filmen börjar kastas man in i en tät dimma av brilliant skådespeleri och excellent regi. Främst är det George Clooney som imponerar för även om jag inte är någon stor fan av honom, kan jag inte förneka det jag ser. Även Quentin Tarantino som jag egentligen aldrig tänkt på som skådis är makalös. Han är också inblandad i manuset och det är ett delvis välskrivet manus, det är ett som är säkert.

Relationen mellan bröderna och deras offer, familjen Fuller, förstärks ytterligare av Harvey Keitels starka insats. Hela tiden ligger musiken som en matta i bakgrunden. Trots det, är det inget man egentligen märker. Kampen, om man nu ska kalla den för det, står mellan Jacob Fuller och Seth Gecko (George Clooney). Det är nästan lite psykologisk krigsföring mellan dem även om man förstår vem som ska vinna kampen.

Nåja, Vad händer sen då? Jo, när väl bröderna Gecko tagit sig över till andra sidan gränsen och in på The Titty Twister, ändrar filmen karaktär tvärt. Istället för den täta thriller som filmen från början utgav sig för att vara blir den nu istället en ganska billig splatterhistoria. Blodet skvätter rikligt och även om effekterna faktiskt är bra känns det aldrig som filmen återhämtar sig efter magplasket. Den blir komisk och fjantig och även om en del av mina favoriter dyker upp här (Cheech Marin och Tom Savini) så hjälper inte det. Visserligen fortsätter skådisarna att sköta sina jobb, men det känns omotiverat och tråkigt. Kanske tyckte skådisarna inte heller om den plötsliga vändningen?

Det här kunde blivit något riktigt riktigt bra om man hade varit konsekvent och inte halkat in i B-splatter framåt slutet.

Recension: Forced Entry

Forced Entry

Regi: Shaun Costello

1973

Erotik/Thriller

På den lokala bensinstationen jobbar en Vietnamnveteran. När det kommer kvinnor förbi hjälper han dem gärna med allt han kan och passar samtidigt på att ta reda på deras adresser. Senare dyker han upp för att våldta dem strax innan han dödar dem…

Ja, så värst mycket märkvärdigare handling än så stoltserar filmen egentligen inte med. Visserligen finns det en problematisering med fokus på posttraumatisk stress som gör att filmen blir något annat än en ren pornografisk film. Världen ser nämligen helt annorlunda ut från hans synvinkel. Han ser snarare vietnamesiska fiender i alla människor än de amerikaner som vi som tittare får se. Själva visualiseringen av förvirringen fungerar mycket bra och det är faktiskt så pass intressant att man förlåter filmens upprepande handling, penetration och fellatio.

För det är inte särskilt variationsrikt. Adresserna till kvinnorna tas reda på och en stund senare dyker han upp för att utföra sina dåd. Själv sexakterna är inte mer varierade – eller jo, något kanske, och tyvärr inte särskilt brutala heller. Nu inser jag hur fel det där lät – inte särkilt brutala sexscener – men faktum är att det är det som är själva poängen med filmen, vid sidan om den posttraumatiska stressen då. Eller kanske inte vid sidan av utan kanske snarare parallellt med.

Det är kanske inte en fantastisk film på något sätt, men det är i alla fall gjord på ett sådant sätt att man får fundera lite på vilken värld som karaktärerna lever i. Själva slutet är inte oväntat på något sätt men det är ändå fascinerande att se vilka medel som måste till för att få ett slut på äventyret.

Ska man se det som en ren pornografisk betraktelse skulle det vara en ganska misslyckad film som knappast hetsa någon, i alla fall inte de flesta. Fast man ska förstås komma ihåg att det är en film från sjuttiotalet och med brudar som existerar i en annan tid är skönhetsideal än vad vi lever i idag. Nej, det är parallellvärdarna som gör filmen intressant och även om man inte gillar den så är det helt klart en film man bara måste ha sett. Det passar utmärkt i min referensram i alla fall och jag är glad att jag äntligen fick chansen att se den! Nu måste jag snoka rätt på fler av Shaun Costellos filmer…