Boogeyman
Regi: Stephen T. Kay
2005
Horror
Utåt sett verkar Tim
(Barry Watson) vara som vilken normal 20-åring som helst men i hans inre gömmer
sig en fruktansvärd traumatisk händelse han råkade ut för som barn. Hans pappa
drogs in i garderoben och dödades av vad som föreföll att vara ett monster. På
grund av detta är han numera livrädd för garderober och lyckas bara med nöd och
näppe kontrollera sin rädsla - eller egentligen inte faktiskt! Mer och mer
inser han att han måste konfrontera sin rädsla och återvända till
föräldrahemmet. Han måste inse att det inte finns något farligt i garderoben.
Men är det så enkelt eller väntar boogeymannen på honom när han till slut
återvänder?
För de av er som har sett Ulli Lommels film från 1980 med
samma titel och förväntar er en regelrätt remake kanske det här blir en
besvikelse. Det är inte någon remake i vanlig bemärkelse och kanske inte någon
remake alls egentligen. Det filmerna har gemensamt är den traumatiska
barndomsupplevelsen och konfrontationen av densamma som vuxen och inte mycket
mer, dessutom har man ju vänt på genus.
Boogeyman är en film som inte fokuserar så mycket på själva
dödandet som man är van vid nuförtiden (och förr också för den delen), utan mer
på skräcken för det okända. Jag tycker den gör det på ett ganska bra sätt även
om man hade velat ha en ännu starkare spänning. Kanske kunde man ha skapat en
mer klaustrofobisk stämning och inte förlitat sig så mycket på plötsliga
överraskningar, men smaken är ju som bekant - delad.
Att detta är en modern film råder det absolut ingen tvekan
om, det märker man inte minst på den fladdriga kameran som swishar runt till
synes på måfå. Det verkar vara inne att filma på det viset nu, men jag kan inte
påstå att jag gillar det. Det känns som ett påtvingat sätt att göra filmen
intressantare, lyckas inte story och manus får man väl ta till nåt annat tycks
filmskaparen resonera.
Vad jag däremot tycker är riktigt bra är att man blandar
ihop handlingen lite grand så att man inte ska veta riktigt vad som har hänt
och i vilken ordning. Jag skulle inte vilja gå så långt att jag skulle kalla
filmen för fragmenterad, men åt det hållet är det emellanåt i alla fall.
Blandar man upp detta med lite minnesförlust och andra trevliga ingredienser
kan man faktiskt skapa många intressanta frågeställningar och slutresultatet
blir att man inte är helt säker på vilken utgång historien har. Teorier har man
dock gott om och de flesta håller faktiskt nästan ända in i mål.
En visuellt rörig film med halvt om halvt fragmenterad
handling, jag tror filmen passar de flesta fans av moderna skräckfilm faktiskt!
